Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gravarne. Av Ugo Foscolo. Översättning av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRA VA R NE
AV UOO FOSCOLO
Är i cypressers skugga och i urnor,
som vätts av tårefloder, dödens dvala
mer lätt att härda ut? När solens strålar
ej mer för mig på jorden giva näring
5 åt denna sköna släkt av djur och örter,
och när ej längre timmarne, som stunda,
framför mig dansa, skimrande av löften
— när jag ej längre, käre vän, kan lyssna
till dina versers tungsint sköna välljud
io — när hulda sångmör och den kärleksträngtan,
som varit själen i min vilsna levnad,
ej längre tala i mitt brustna hjärta:
ger månne då en namninristad gravsten,
som skiljer mina ben från de otaliga,
15 dem döden utsår över hav och länder,
hugsvalelse för mina spillda dagar?
Tyvärr, o Pindemonte, är det så, att
vår sista tillflykt Hoppet flyr vid graven,
när glömskan sveper allt i nattens mörker
20 och dolda makter rolöst jaga tingen
och tiden vandlar människor och gravar,
de sista formerna och återstoden
av himmelen och jorden oupphörligt.
Men varför avstår människan i förtid
25 ifrån den sköna villan, att den döde
gör halt vid själva underjordens tröskel?
Är det ej så kanhända, att han lever
i graven ock, fast stum är dagens samklang,
ifall han väcker den hos sina kära
30 vid deras ljuva pysslande kring graven?
En himmelsk skänk till människobarnen är det
att byta ömma känslor med de döde.
Så kan du leva med den döde vännen
och han med dig, om blott den fromma jorden,
731
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
