Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gravarne. Av Ugo Foscolo. Översättning av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ug o Fos co lo
120 Från solen ryckte vännerna en gnista
att lysa upp i underjordens mörker;
ty mänskoblicken vändes, när den slocknar,
mot solen, och den sista sucken sändes
från kvalda bröst mot ljuset, som försvinner.
125 Då spredo källorna sitt reningsvatten,
som närde amaranter och violer
kring dödens torvor; den, som satte sig
att offra mjölk och tälja sina sorger
för sina käre döde, kände dofter
130 likt fläktar från de elyseiska fälten.
O fromma irring, som för Englands jungfrur
gör kyrkogården långt från stadens murar
så dyrbar, när med hjärtat fullt av kärlek
de vandra till sin moders gravvård eller
135 besvärja andarne att rädda hjälten,
som stympade det slagna skeppets stormast
och lät av virket timra sig en kista.
Likväl — där längtan efter stordåd slumrar
och yppighet och feghet fritt regera,
140 är pieteten gagnlös och fåfänglig,
och pelare och marmorhällar stiga
som hemska skepnader ur underjorden.
Den lärda, adliga och rika hopen,
det ljuvliga Italiens själ och prydnad,
145 har levande sin gravplats i palatsen,
och vapenskölden är dess enda ära.
Ät oss må döden ge en stilla fristad,
där ödet äntligen gör halt och slutar
med sin förföljelse och vänner samla
150 ej arv av skatter, utan varma känslor
och mönsterbilden till ett frihetsode.
Till stora dåd de tappres sinnen eldas
av tappre hjältars urnor; själva jorden,
som gömmer deras stoft, blir skön och helig
155 för vandraren. En gång, när jag befann mig
vid monumentet, där den store vilar,
som stakat gränserna för furstens våldsmakt
och bladat av hans lager, när han röjde
130 Syftar på de gravlampor, som allmänt förekomma på katolska kyrkogårdar.
135 Amiral Nelson, som enligt Foscolo efter slaget vid Abukir lät avsåga stormasten på det
från fransmännen erövrade slagskeppet Orient och av virket förfärdiga sig en kista, som
han sedan ständigt förde med sig.
144 Ironi mot Italiens ädlingar, som vanhedrade landet och visade sig ur stånd att styra det.
156 Machiavelli, vars huvudverk är II principe (Fursten).
734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
