Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svante Arrhenius. 19/2 1859—2/10 1927. En universell kulturinsats på äktsvensk grund. Av Carl Benedicks. 1. Lärdomens vådor. — Lärdomens gagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Benedicks
framdrivas genom rymderna av
ljustrycket!
Om stundom vid dessa färder vaxet
delvis började smälta under vår nutida
Ica-ros’ vingar — många astronomer vågade
ej åtfölja dessa färder — sak samma:
livgivande impulser har den kosmiska
fysiken i rikt mått mottagit med det
intellektuella ljustrycket som emanerade från
Arrhenius.
Med frikostig hand har han till den
stora allmänheten delat med sig av sina
kosmiska vyer: 1903 en stor »Lehrbuch
der kosmischen Physik»; 1906, 1907, 1915
de populära arbetena »Världarnas
utveckling», »Människan inför världsgåtan» och
»Stjärnornas öden». Ett klart och enkelt
språk — här och var med ett stoftgrand
från humorns sol — ha gjort dessa till i
egentligaste mening populära skrifter.
8. I se rum terapiens och
immun o k e m i e u s tecken.
Det är icke endast ljustrycket
Arrhenius låtit, med större eller mindre
framgång, spela in på biologiska frågor. 1898
granskar han kosmiskt inflytande på
fysiologiska förhållanden och är härmed
inne på ett nytt skede av sin forskning.
Organismerna kännetecknas genom att
innehålla livsfunktionerna uppbärande
lösningar. För dessa lösningar, för de däri
ingående komplicerade substansernas
kemiska jämvikt, borde väl den
elektrolytiska dissociationsteorins lagar vara
gällande. Att så är fallet uppvisade
Arrhenius genom en rad grundläggande arbeten
rörande toxiner och antitoxiner (1902,
med Th. Madsen). »I serumterapiens och
immunokemiens historia skall året 1902
stå som ett märkesår. Man kan tvista om,
huruvida de Arrheniuska åskådningarna
på detta område till alla delar skola bliva
bestående, men ingen kan förneka den
utomordentliga betydelse som Arrhenius’
ingripande haft på denna vetenskaps
utveckling» (The Svedberg).
Ett tjugotal avhandlingar sågo dagen
på detta område (1902—1913) och
sammanfattades till stor del i verket
»Immuno-chemie» (1906). Av populär art är arbetet
»Smittkoppor» (1913).
9. Återvändandet till
ungdomskärleken.
På senare tid återvände — som så
många andra forskare — Arrhenius till sin
ungdoms sysselsättning med den rena
fysikaliska kemin.
Nernst’s värmeteorem utsattes för en
omild kritik; »adsorptionsföreteelserna»,
spelande över till biokemin, men hörande
hemma i den fysikaliska kemin, bli
föremål för hans aldrig slappnande intresse.
»Arrhenius’ beundransvärda förmåga att
ur dött siffermaterial utläsa
lagbundenheten och finna det levande sambandet
mellan till synes långt från varandra
liggande företeelser firar här en ny triumf»
(Svedberg).
Den nästa stora bok som Arrhenius
publicerat bär titeln »Kemien och det
moderna livet» (1919). De skilda kapitlens
betecknande titlar äro: Äldre
föreställningar om materiens väsen;
Grundläggandet av den vetenskapliga kemin; Elden,
oxidation och reduktion; Verktyg,
metaller; Kiselsyrans kulturvärde;
Jordskorpans kemi; Malmer och fossilt
bränsle; färgämnen, luktämnen och läkemedel;
cellulosans landvinningar; Kautschuk;
Kemin och brödfrågan; Hushållningen med
naturens skatter.
Det är f. ö. underbart huru litet det
»moderna livet» stundom skiljer sig från
äldre dagars: Bergsrådet Kunckel von
Löwenstjerna börjar sin bok
»Collegium physico-chymicum» (1722) med
orden : »Kemin är obestridligen en av de
förnämaste och nödvändigaste konsterna i
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
