Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs egen teater. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Wahlgren
Ma nda Björling som drottning
Kristina.
teatern återigen av ett grundskakande
nederlag, jämförligt med de första
kammarspelens, genom uppförandet av Drottning
Kristina, i en för teaterns förhållanden
dyrbar uppsättning med kostymer från
Verch och Flotow och draperiscen.
Kraschen, som redan vid jultiden varit
hotande, men då avstyrdes, hade sannolikt
ändat teaterns saga före utgången av dess
första säsong, om icke detta nederlag följts
av en verklig succés.
Det är Påsk som blir Intima teaterns
första solida framgång. Allt samverkade
här till det lyckliga resultatet. Det är det
för den intima scenen bäst lämpade
stycke, teatern dittills framfört, det saknar
helt bisarreriet, skräckscenerna, är
poetiskt lättfattligt, måste för var och en
framstå som ett »vackert» stycke. Det ger
också i sin enhetliga stämning självfallet
tonen åt utförandet, och kräver icke för
varje roll en utpräglad representant —
om man undantager Eleonora. Teatern
gjorde här ett lyckokast. Anna Flygare
fyller icke endast rollen på ett
förtjusande sätt, rollen driver hennes talang till
blomning, erbjuder nästan en uttömmande
form därför.
Strindberg önskade, att Fanny Falkner
skulle spela rollen. Hon hade ännu icke
inträtt i hans liv, han hade endast sett
henne några gånger och funnit henne
motsvara hans bild av Eleonora. Rollen
lämnades henne och fråntogs henne.
Strindberg föranstaltade då en provspelning
hemma hos sig. Till Benjamins framställare,
Alrik Kjellgren, yttrade han därvid som
inledning: »En orättvisa har blivit
begången vid Intima teatern. Fröken
Falkner skulle göra Påskflickan, och jag har
talat med Falck om saken, men utan
resultat.» Provspelningen grep honom ända
till tårar, och efteråt utropade han: »Vad
tycks, hon är ju boren konstnärinna.
Hennes minspel, hennes ögon, hennes hår . . .
hennes hår!» Detta är väl en av de första
rollstriderna vid teatern —, Strindberg
böjer sig och teatern segrar. Dess tillvaro
är för den säsongen tryggad.
Man kan säga, att intresset för teatern
under detta första spelår stegrats, sedan
kammarspelsdramatiken väl var
undanstökad — även framförandet vann så
småningom mera erkännande — antingen det
nu var såsom en skådespelerska en gång
yttrade efter sin första framgång: »De
måste först komma under fund med hur
dålig man verkligen är — sedan går det»
—■ eller det var så att ensemblen
småningom vunnit i säkerhet och samspelning.
Men det var en sak, man kunde enas
om: teatern saknade ledning.
I den närvarande regiens
blomstringstid förefaller det otroligt, att en teater
som ville någonting nytt och till största
delen bestod av otränade krafter, samla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
