Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs egen teater. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs egen teater
de från olika håll och med olikartad
utbildning, lämnades så gott som utan ali
instruktion. Även om Falck haft
intresse eller förutsättningar för denna sida
av teaterverksamheten, var det för honom
arbete nog att hålla ekonomien i rörelse
— »det är nästan en växel om dagen»,
yttrade han själv i en intervju, då teatern
stod inför sitt fall. Och man erinrar sig,
huru den emellanåt om morgonen
avklippta elektriciteten tvingade direktören ut på
jakten efter pengar, medan artisterna
repeterade under spännande undran om
aftonens föreställning skulle kunna gå av
stapeln eller ej — men om kvällen lyste
det åter i logerna, när man kom ned för
att sminka sig.
När man betänker, att Falck därtill
vanligen själv spelade de mest krävande
manliga rollerna, inser man, att hans
pensum var fullt, och hans treåriga prestation
måste väcka häpnad och beundran.
Emellertid höjdes ofta röster i pressen
för anställandet av en regissör vid teatern.
Om det var för att avhjälpa bristen på
ledning eller endast för att stegra
allmänhetens intresse — alltnog i augusti 1908,
straxt innan repetitionerna för teaterns
andra säsong skulle taga sin början,
förkunnade tidningarna, att Strindberg skulle
inträda i tjänst som regissör vid teatern.
Strindbergs regiverksamhet kom
emellertid närmast att inskränka sig till det
»Memorandum» han författade och sände
teaterns medlemmar och som med sina
ovedersägliga men kända och ytterst
generella regler knappast utövade något för
teatern speciellt regiinflytande. Redan i
sin personliga försynthet och blyghet ägde
Strindberg ett oöverstigligt hinder för
aktiv regiverksamhet. Hedén säger om
Strindberg som skolyngling: »Han synes
med andra ord haft det sjukliga anlag som
på vetenskapligt språk kallas afasi och på
svenska tunghäfta.» Själv skriver han i
företalet till sitt Memorandum: »Då jag
Anna Flygare som Eleonora
i Påsk.
nu inträder i regelbunden tjänstgöring vid
Intima teatern, så hälsar jag personalen
med detta skrivna tal, emedan jag icke kan
tala mina tal.»
Jag erinrar mig en liten episod, särskilt
belysande för denna hans svårighet att
finna muntliga uttryck för sitt omdöme.
Vi hade haft generalrepetition på en
dubblering av Herr Bengts hustru. Artisterna
stodo samlade i foyén, då Strindberg kom
ut från scenen. Han kom direkt fram till
mig, som spelade Fogaten, stirrade mig
utan ett ord in i ögonen och blev
stående så väl en halv minut, förmodligen
sökande ord för ett bedömande, varpå han
vände mig ryggen. Det var för mig några
mycket kusliga ögonblick, viss som jag var
att ha ådragit mig hans synnerliga
misshag. Dagen efter erhöll jag emellertid
följande biljett: »H. H. Det jag såg av Er
Fogaten i går var vackert, nobelt och rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
