- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
52

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs egen teater. Av Helge Wahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helge Wahlgren

tigt i detalj och helhet. Jag vill säga Er
detta, därför att Ni skall uppmuntras, som
Ni förtjänar.» Det var just detta —• att
uppmuntra, att genom det överdrivna
berömmet mildra kritikens skärpa! I detta
såväl som i andra avseenden framstod han
för oss alla som en god människa — det
tycktes t. o. m. som om han hade känt ett
slags ansvar för våra motgångar och velat
ge oss ersättning därför.

Vid samma tillfälle sammanfattade
Strindberg sina intryck av Maria
Schild-knecht, som med den nya säsongen inträtt
i ensemblen och nu första gången utförde
Margits roll: »Fröken ser längre ut på
scenen än i verkligheten.» Med känd
blygsamhet frågade skådespelerskan: »Anser
herr Strindberg det som ett fel?» Varpå
denne svarade: »Det är ju alltid bra att
vara ståtlig.»

I själva verket saknade väl också
Strindberg — åtminstone vid denna tidpunkt —
det verkliga intresset för teaterteknik. Han
skriver efter mitt så gott som första
uppträdande på scenen: »Tag inga lektioner
mer. De som ge lektioner äro redan
föråldrade, och Ni har tekniken fullkomligt
inne.» Och i »Hamlet, ett minnesblad på
årsdagen den 26 november, tillägnat
Intima teatern» skriver han — alltså endast
kort tid efter sitt tillträdande som
regissör : »Då jag på generalrepetitionerna i
allmänhet varit nöjd, så är ju detta
vitsord nog. Man har då bett mig göra
anmärkningar, varpå jag svarat: När jag ser
min pjäs återgiven, utan att jag lägger
märke till skådespelarne, så är det bra
spelat.» Och här som annorstädes
framhåller han, att skådespelarens uppgift
egentligen inskränker sig till att följa texten:
»Följa texten! Ja, detta är
skådespelarkonst.»

Den pjäs som denna höst inledde
säsongen var Fadren. Strindberg närvar vid
fyra repetitioner och deltog enligt en av
huvudrollernas utsago så gott som intet i

regiarbetet. Vid en direkt hänvändelse
från skådespelarna svarade han vid ett
tillfälle: »Den saken förstår Ni bättre än
jag.» Ur ett brev till Karin
Alexandersson, som utförde den kvinnliga
huvudrollen, anför jag några uttalanden,
karakteristiska för hans små instruktionsbiljetter.
»Analysera försiktigt er roll, men plocka
icke sönder; grubbla inte över den,
sökande djup, där inga finnas. —–genom

att mångsidigt belysa en figur, blir den
lätt flack, oskarp, fadd. På scenen kanske
är bäst med ensidigt ljus; skuggorna bli
visserligen svarta och dagrarna vita, men
figuren får relief. Jag tror Ni tog lite
för humant på rollen; men jag är icke
säker på min sak. Och har Ni gjort Er en
levande bild av Laura, så behåll den, jag
skall icke riva sönder den.»

Följande program var Svanevit.
Strindberg bevistade tre repetitioner,
generalrepetitionen inberäknad. Den första gången
desillusionerades han till den grad av
prinsessans och prinsens mörka
vardagskläder, att han uttryckte sin önskan, att
de vid nästa tillfälle skulle vara iklädda
åtminstone ljusa sommarkläder, vilket
naturligtvis iakttogs. Denna gång yttrade han
farhågor, att prinsens ansikte icke skulle
ge illusion av barn — men föreslog, att det
mogna draget kring munnen skulle
maskeras medelst ett skägg. Några övriga
uttalanden gjorde han inte, men vi mottogo en
hel del biljetter innehållande generella
omdömen och råd.

Icke lång tid efter denna premiär tar
han i broschyren »Julius Cæsar»
offentligt avsked som ordinarie regissör, men
säger sig kvarstå som titulär, en värdighet
som onekligen förefaller en smula kuriös.
Han skriver: »När Intima teatern ända till
denna höst skötte sig utan särskild
regissör, och allting gick bra, till och med så
svåra stycken som Spöksonaten, Bandet
och Kristina, så fann jag mig strax efter
inträdet som ordinarie regissör nästan

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free