Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs egen teater. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs egen teater
vilka knappast kände sig som en samling
apostlar.
Teaterns andra år hade en lyckosam
höstsäsong med de båda nämnda
styckena, vilka ju tillhörde författarens
erkända verk; den stora tragedien och det ljusa,
poesifyllda sagospelet.
Personalen är stort sett densamma som
föregående år. Som Berta i Fadren
inträder Fanny Falkner i ensemblen.
Strindberg hade under sommaren blivit familjen
Falkners hyresgäst, och det är väl
knappast att misstaga sig på att Fanny
Falkner, vad tiden led, för Strindberg blev en
av huvudpersonerna i Intima teatern.
Såsom Svanevit lyckas hon, trots sin
sceniska oerfarenhet, genom sin charm och
sin illusoriska barnslighet föra pjäsen till
seger — Svanevit blev jämte Påsk teaterns
mest dragande program under dess
treåriga tillvaro. Pjäsen inövades i två
rollbesättningar, och det vägde, vilkendera som
skulle framträda vid premiären. Denna
gång segrade Strindberg och teatern med
honom. Anna Flygare utförde senare
rollen och led ett nederlag. Vid detta tillfälle
om inte förr visade det sig bjärt, att den
legendarisk blivna kamratandan knappast var
annorlunda funtad här än på andra håll.
Det var nog här, som ofta vid teatern,
starka viljor som kämpade mot varandra,
och intrigens trådar voro nog här som
annorstädes emellanåt till bristning spända.
Maria Schildknecht spelade
styvmoderns roll. Om man undantar några
reprisdubbleringar var detta hennes enda
roll under säsongen, utom Madame
Catherine i Brott och Brott, som med
Manda Björlings gripna och gripande
framställning av huvudrollen blev vårsäsongens
stora framgång. För hälften av artisterna
upptogs våren till stor del av en
Svanevit-turné, som enligt Strindbergs egen
uppgift inspelade åt teatern 21 000 kr.
Med spelårets utgång skiljes Maria
Schildknecht från teatern, följd av några
Anna Flygare som Alice i
Dödsdansen.
kamrater på herrsidan, vilka varit med
från teaterns start. Strindberg skriver vid
detta tillfälle i en biljett: »Jag har gjort
allt för att få behålla er.»
Under tredje säsongen börjar
upplösningen. Spelåret inledes intressant med de
bägge delarna av Dödsdansen, hittills
ospelade. Men så småningom är det som om
energin började slappna. Då Gillets
hemlighet vid jultiden kommer fram, påpekar
man, att teatern tagit sig en tämligen
rundlig betänketid. Detta skådespel från
författarens tidigare skede befinnes
olämpligt för den lilla scenen, men man
konstaterar med gillande, att teatern sent
omsider skaffat sig en regissör, den gamle
teaterläraren Konstantin Axelsson. Det
förefaller som om teatern inte längre tilldrog
sig samma uppmärksamhet som förr —
det står inte längre strid om den. Det var
väl så, att allmänheten började tröttna på
att se verk på verk av samme författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
