Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ave atque vale. Elegi över Charles Baudelaire. Av Algernon Charles Swinburne. Översättning av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algernon Charles Swinburne
står nu — och hyllar utan bön och rit
den döde och hans gudar och bär hit
min gärd till varje djupens gudomsmakt,
vad honung och vad rökverk jag förmår
och vad av höstkyld frukt än återstår,
och har, Orestes lik, på graven lagt
en lock av skuret hår.
Men ej av svärd och trolös ondska slagen,
ej lik den fallne konung vilkens hand
svept spillrat Ilion i blodröd brand,
du ligger blek; och över anletsdragen
ej faller gråt lik gråten som envar
hör falla som musik odödligt klar
i ingångsvers hos heliga poeter.
Dig ej Orestes följt med klagoljud,
Elektra ej; men som av gråt ett bud
når till oss från de högsta Musers eter,
och sorg har Sångens Gud.
Ty sparsam med sin gåva gör blott sällan
oss ljusets gud, här ibland skymda dar,
sin härlighet och sångmakt uppenbar
i läppar som ha rört den vigda källan
och hjärtan som ha tänts av melodin.
Dig skänkte han till dryck ett bittert vin
förvisso, och till näring bittert bröd.
Men elden, av vars glöd du övervanns,
av honom i din själ var tänd; och hans
var handen, som bland smärtors överflöd
svept dig i ryktets glans.
Därför ock han nu vid din aftondager,
guden av sol och sång, har böjt sig ned
för att ditt minne hägna och din fred
och blanda med cypressen helig lager.
Därför ock han, som vet din andes börd,
miskundsam och av helig smärta rörd
har sorg för dig, sist bland hans barn som dött,
och helgar nu med gråt och suckan vek
läppar som tystnat, blick som ljuset svek,
och har omkring din fallna hjässa strött
en undre molnglans blek.
Och ännu en bär sorg för dig och klagar
med heta läppar av förbrunnen färg:
den dunkla Venus, dold i holkat berg,
som mörkt förvandlats från Cytheres dagar,
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
