Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Sonja—Marta Ekström, Kurt—Anders Henriksson, Nick—Ivar Kåge.
Fot. Almberg & Preinitz.
Seen 21 r Sonja.
en rapport som man möjligen kan gå med
på i en music hall. Vi ha haft ansatser till
det här, och Konserthusteatern gjorde vad
den’ kunde. Man får innerligt hoppas att
alldeles bli befriad från dylikt på Dramatiska
teatern.
Många och märkliga skådespel gåvos. på
Konserthusteatern, och den uppsättning som
de fingo var visserligen betingad av de
lokala förhållandena, men dock i alla fall, om
en del avsiktliga tillgjordheter frånräknas,
ofta god. En stor fördel var emellertid, som
jag förut framhållit, det billiga priset och
man får tillägga det ökade teaterintresse, som
den energiska och övertygade insatsen väckte
särskilt hos ungdomen av alla klasser och
partier.
Doktor Per Lindberg är väl utan fråga
den på modern teater lärdaste här i landet
och ibland nästan genial. Han kom buren av
en mäktig opinionsvåg från
Lorensbergstea-tern i Göteborg över Konserthusteatern i
Stockholm till kungliga Dramatiska teatern
som regissör. En och annan befarade
emellertid, att han, som trosstark ortodox
modernist, skulle på en teater, som dock hade större
sceniska möjligheter, stanna vid den
renodlade abstrakta konstruktivistiska scenbilden,
alltid hava en hemlig dragning till
draperiscener eller trappdramatik och dylikt, för
vilken mången snart, mycket snart erfar leda
och slutligen en kväljande motvilja. Jag hade
dock knappast tänkt mig, att hans trosvisshet
var så stark, att konkurrenten bland
regissörerna skulle kunna komma med något
sådant som uppsättningen av Racines Fedra.
Det ligger naturligtvis en alldeles riktig
tanke i att ej bara utforma scenbilden på det
svagt sluttande scengolvet utan genom
trappor och platformer göra scenen mera
omväxlande och låta åskådarna få en lättare
överblick av vissa handlingar. Men1 härifrån och
till det belamrande av scenen, som nu
förekommer, är långt. Fedra-uppsättningen,
utförd av Per Lindbergs kollega herr Olof
Molander, slår hittills rekordet i misslyckad
11 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
