Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
F edra. Dekoration s modell av J ön-And.
scenbild. Han tyckes vara »pius royaliste que
le roi», mera lindbergsk än Lindberg. Endast
genom det glänsande sätt, varpå huvudrollen
utfördes, kom uppsättningen denna gång
något i skymundan. Men naturligtvis hade den
också sina intensiva beundrare, och man
hörde förslag att visa vårt Fedra-uppförande i
Paris. Det hade, tror jag, icke varit lämpligt.
Det skulle verkligen varit något rent av
groteskt, om vi skulle manifestera svensk
teaterkultur genom att spela ett klassiskt
franskt stycke så jämmerligen misshandlat
till det yttre, om också skådespelerskan var
så fullgod som i detta fall. Här i Stockholm,
för att icke tala om i Tyskland, får man
Strindberg upp till halsen, men skulle något
prov på svensk dramatik förekomma i Paris
— man tänke sig med vilken fullkomlig
likgiltighet detta skulle betraktas utanför den
allra trängsta litterära cenakelkretsen —,
vore det väl ofrånkomligt att spela något av
vårt eget, och av vårt intensiva svenska
snille.
Man kan tänka sig Racines mästerverk
uppsatt på olika sätt. Kanske i en kretensisk
dekoration från Mykene-kulturen, kanske,
som mest brukas, i en »allmänt» hållen
grekisk dekoration med pinjer, oliver och
doriska tempel samt en blånande havsbukt. I så
fall ledes uppmärksamheten minst från
stycket, uppsättningen stör icke. Möjligt är
också — och det vore ganska intressant — att
använda sig av de dräkter och den miljö,
som stycket hade, då det på 1670-talet
uppfördes i Louis XlV-à la grecque och något
för höviskt i vår smak, men dock så att
författaren var belåten och monarken också.
Hur ordnade man scenen här 1927? Den låg
oftast halvmörk och alldeles för ofta. Den
var så belamrad, att hjältar, halvgudar och
deras damer knappast kunde tränga sig fram.
Till vänster låg en liten tempel paviljong,
avsedd för Fedra, under det att man till
höger såg en mera spartansk klassisk ria
på stolpar, det förmodligen symboliska
glashus, där den fullkomligt kyske
Hippolytos levde. Mitt emellan dessa stod en
upp- och nedvänd kolonn, vilken såvitt jag
kan se var hämtad från den övre delen av
Lejonporten i Mykene, men förmodligen var
tagen från något mycket lärdare. Den Iår
ha symboliserat Theseus själv. Framför detta
konstgjorda bergmassiv trängdes nu de
spelande, och vid slutet gick Fedra uppför en
liten trappa, som icke ledde någonstädes, och
ramlade sedan plastiskt ned död i en
åtminstone för en levande ytterst obekväm
ställning. Skulle man ej i detta fall för en gångs
skull kunna beteckna hela uppsättningen som
rent ut fjollig? Jag vet ej, hur mycket av
ansvaret som kan läggas på Jon-And, som
ju förut visat sig vara en utomordentligt
duktig dekorationskonstnär, men däremot vet
jag att aftonens segerpris — det borde ha
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
