Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två vandringsdikter. Av Arvid Mörne - Katedralen - På fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ VANDRINGSDIKTER
Av ARVID M ORNE
Katedralen
Åkallan blir var tanke inför dig,
åkallan, lik platanens på din klostergård,
som höljer vägens vilsegångne pilgrim
i gröna skuggor, men blir skugga själv
mot natten, växer, når ett världsträds mått
och fäster himlens stjärnor vid sin krona.
Åkallan ock ditt eget väsen är.
Vid himmelshöga spiran glimmar pilen.
I genombrutna tornet dansar klockan
och medan morgonsolen furstligt slösar
sin silvervita prakt på tunga murar,
hon ringer, ringer utan uppehåll
ett saligt budskap om en evig glädje.
På fjället
Så har jag alla dalar under mig
och alla väsen, som i dalar bo!
Så har jag endast toppen över mig,
den sista toppen i sin vita ro,
sin vita ro!
Och dagen flyktar — Solen störtar sig
i något fjärran djup, till döds förblödd,
och skyn, den svarta drömbok, öppnar sig
och varje sida är med stjärnor strödd,
med stjärnor strödd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
