Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ledende idéer i Henrik Ibsens diktning. Av Sigurd Høst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ledende ideer i Henrik Ibsens diktning
Henrik Ibsen. Buste i marmor av Gustav Vigeland, ipoj.
Nasjonalgalleriet i Oslo.
Dette var også en måte å ta hevn på, hevn
over virkelighetens gråhet! Brand taler et
steds om en fisk med vannskrekk og en
mørkredd ugle. Dette var et av Ibsens
yndlings-paradokser i kamerat-kretsen og
var hans mest slående eksempel på det som
i tidens filosofiske sprog, utformet av
Kierkegaard, blev kält for motsetningen
mellem tingen og dens idé. Hos Ibsen gikk
tendensen til å fordype sig i slikt så langt
at vi nok tør tale om en sjelelig splittelse
som et grunndrag i hans psyke. Av denne
splittelse følger også den vaklen mellem
tro og tvil på hans eget dikterkall som er
så karakteristisk for ham.
I alle ungdomsverkene er spørsmålet om
menneskets kall et hovedmoment og
tvinner sig gjennem dem som den røde tråd.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
