- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
160

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Till John Böttigers sjuttiofemårsdag. Av Åke Stavenow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ake S tav en o w

dock av de fem i stort sett jämnåriga
forskarna Böttiger, Granberg, Göthe,
Looström och Upmark d. ä., som arbetade i
den då ganska föraktade utmarken till
litteraturhistoria med estetik. Ett löst
este-tiserande blev det dock icke tal om. Deras
resultat, som grundade sig först och
främst på grundliga arkivforskningar och
ett intimt studium av materialet, ha
därför blivit bestående till alla delar. Med
stor skicklighet kombinerades också det
svenska konstbeståndet med det utländska,
förebilder och stilströmningar utreddes
grundligt och jämfördes med fin estetisk
känsla.

Sedan den nämnda avhandlingen
fullbordats ägnade Böttiger under åtskilliga
år sina forskningar åt Drottningholm, dels
åt de bronsarbeten av Adrian de Fries som
ännu dekorera lustträdgården och som
otvivelaktigt äro att räkna bland de
förnämsta skulpturverken i Sverige, dels åt
själva slottet, vars äldsta och största
byggnads- och inredningsperiod under
1600-talets senare hälft erhöll en ingående
skildring. Av detta otroligt innehållsrika verk,
som 1889 trycktes under titeln Hedvig
Eleonoras Drottningholm, utgavs 1897 en
praktupplaga, rikt illustrerad med
teckningar av Agi Lindegren, fotografier och
uppmätningar samt Nic. Tessins
egenhändiga planer och byggnadsritningar.

I egenskap av slottsarkivarie hade
Böttiger rika tillfällen till forskningar i
Stockholms slotts byggnadshistoria, och en
del av hans stora excerptsamling har
kommit till användning i den serie
Studier rörande Stockholms slott, av vilken
två volymer utkommit, »Bernard
Fouc-quet och gjuteriet på Rännarbanan»
(19x6) samt »En krönika om den
Tessinska slottskyrkan 1693—1697» (1918). I
det stort anlagda verket om slottet, som
under professor Martin Olssons
redaktör-skap snart skall utkomma, är Böttiger en
självskriven medarbetare.

Men hans mest betydande verksamhet
som konstskriftställare rör sig dock inom
konstslöjdhistoriens område, där hans
både till innehåll och format monumentala
verk ännu utgöra det bästa som är skrivet
i denna för övrigt skäligen styvmoderligt
behandlade gren av konsthistorien. I
samband med katalogiseringen av
tapetsamlingen blev Böttiger så intresserad av sin
uppgift att han beslöt skriva icke blott
tapetsamlingens utan även det svenska
ta-petväveriets historia genom tiderna. Som
tidigare är nämint resulterade detta i det
mäktiga folioverket Svenska statens
samling af väfda tapeter, som i fyra volymer
utkom åren 1895—1898.

I första delen skildras i fyra kapitel
ta-petväveriet och tapetsamlingen under den
äldre vasatiden, de allvarliga försök som
Gustav Vasa och håns söner upprepade
gånger gjorde för att i Ultima Thule
introducera konstvävnaden och de ytterst få
tapeter eller fragment därav som nu
finnas kvar. Andra delen inledes med en
skildring av Gustav II Adolfs
omfattande tapetinköp, av vilket just ingenting
heller existerar i Sverige, tack vare att
hans dotter drottning Kristina förde dem
med sig då hon lämnade sitt land. Under
Karl X Gustaf och Karl XI hade
samlingen sin största accession och räknade 1697
icke mindre än 475 nummer. Andra delen
avslutas med en uttömmnade skildring av
samlingens öden under 1700-talet,
importen av tapeter till den nya
slottsbyggnaden och försöken att med inkallade
franska vävare uppamma en inhemsk
tillverkning. Den tredje delen bjuder ingen
upplyftande läsning. Här redogöres för
samlingens historia på 1800-talet, då — som
Böttiger säger —• okunnigheten,
vårdslösheten och saxen firade många och dyrbara
triumfer. Mycket förstördes eller
slumpades bort på auktioner. Men denna del
berättar också om det glädjande
uppordningsarbete, som författaren själv utförde

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free