Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Till John Böttigers sjuttiofemårsdag. Av Åke Stavenow - Droppen. Av Alb. Ingvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ake Stav en o w
metod, och då denna förenats med hans
stora humanistiska bildning och fina
estetiska känsla måste den föra till stora och
bestående resultat.
När John Böttiger den 25 mars 1928
fyller sjuttiofem år kommer han att
lyckönskas av en stor krets vänner och
kolleger landet runt. Med beundran tänka de
på hans sällsynt imponerande livsverk,
som mänskligt att döma ännu icke på
länge är avslutat, och med spänning vänta
de på det arbete om vävda tapeter i
svenska privatsamlingar, varmed han nu är
sysselsatt och varigenom han återknutit
förbindelserna med sin ungdoms kärlek,
de vävda tapeterna.
Jag kan icke avsluta denna artikel bätt-
re än genom att citera de vackra slutord
som Böttiger själv skrivit om
hovschatull-makaren Georg Haupt. »Den trohet, med
hvilken människan i sitt arbete söker
inlägga det bästa af sig själf; den kärlek,
med hvilken hon fattar sin uppgift, »sin
del», oafsedt om denna synes henne stor
eller ringa, och ur hvilken alltid spirar den
heliga arbetsglädjen, — med ett ord det
fullständigaste uttrycket af hennes
personlighet, är just det, som till sist med
omutlig rättvisa bestämmer hennes plats i
den historia, som är outplånligare
skrifven än den med papper och pränt, och af
hvilken ali annan blott är ett ofullständigt
utdrag.» Dessa ord kunna med kanske
ännu större rätt gälla John Böttiger själv.
DROPPEN
Av ALB. INGVAR
Du blev född vid den skvalpande
rännilens kant
under vårvinterns smältande snö,
och du sprang utför Björnåsens steniga
brant
i ett underbart marsmånadstö.
Och den gick ned mot havet, din
ringlande färd,
du blev smutsig och grumlig och salt.
På en äventyrsresa du for i vår värld,
och du såg dig omkring överallt.
Emot palmklädda kuster i solsken du
drog
som en vandrande glad resenär,
och med ursinnig kraft orkanen dig
slog
till ett skum emot Eldslandets skär.
Och du vaggade fram över gungande hed,
följde dyningens rytmiska svall,
till dess mjuk som en älskandes
smekning du gled
mot en paradisö av korall.
Jag vill vandra som du i vår levande värld.
Jag vill segla med infallets bris,
ty jag ock är en droppe, som längtar till färd,
fast jag stelnat i Björnåsens is.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
