Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svensk essaykonst. Av Algot Werin. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk e s s ay konst
Av Algot Werin
EN LITTERÄRA essayistiken
står för närvarande högt i flor
i detta land, och det kan vara
skäl att ägna den en översikt.
Vi ha under loppet av halvtannat år erhållit
essaysamlingar av Böök, Österling och
Fo-gelqvist, alla tre stående mitt uppe i
publici-stikens hetta, av Hans Larsson och Albert
Nilsson, vetenskapligt inriktade författare av
filosofiskt, meditativt kynne, och av de fina
litteraturkännarna Fredrik Vetterlund och
Klara Johanson. Av August Brunius, vars
stämma tystnat, föreligger ett urval
»Engelska kåserier». En rad yngre författare —
Olle Holmberg, Knut Hagberg och Ivar
Har-rie — tävla med de äldre om
uppmärksamheten. Det är en samling illustra namn,
representerande både konstnärlighet och lärdom,
kvickhet och skarpsinne. En sak som man
inte kan undgå att lägga märke till vid en
uppräkning som denna är essaykonstens
samband med den sydsvenska universitetsstaden.
Den har där i senare tid haft sådana var på
sitt sätt betydande utövare som Bengt
Lidforss, Hans Larsson och Fredrik Böök —
för att inte tala om den danske lundensaren
Edvard Lehmann, också han en mästare i
genren. I den sistnämndes hemland har
humanistisk vetenskap allt sedan framträdandet
av män1 som Brandes, Høffding och Troels
Lund haft mer med konst att göra än hos
oss. Det är tydligt att danskt inflytande gjort
sig gällande i Lund.
Att essayistiken nått denna höjd och
omfattning är naturligtvis glädjande. Det vitt-
nar gott om den litterära bildningen och
visar att intresset och de ekonomiska
resurserna numera räcka till att också i vårt land
hålla en stab av kultiverade litteraturtolkare.
Ha nu dessa fria händer och representera de,
såsom verkligen fallet är hos oss för
närvarande, skilda åsikts- och smakriktningar,
finns det ingen direkt fara för litteraturen.
Det kan väl hända att en fin och stillsam
diktsamling eller en god roman skjutes åt
sidan i den kritiska julbrådskan, men är det
något med den, »upptäckes 5 detta snart. Det
kan också hända att en bagatell blåses upp
och får hiskliga proportioner: det är
snarast vanligare nu för tiden. Men det rättas.
Behöver man stärka sig i tron på den
sakkunniga och tränade kritikens betydelse, må
man tämka ett tag på en roman som hette
»De röda huvudena». Denna dundersuccés
utan like stöddes i själva verket inte av
någon auktoritativ penna, utan tillskapades av
kritiska dilettanter, som synas ha behärskat
situationen för tillfället.
Att så dikten inte gör sig mer gällande
bredvid kritiken är beklagligt. Förhållandet
är emellertid detsamma runt om i världen.
Amerika äger en kritik som är fullfjädrad —
den estetiska diskussionen står där ovanligt
högt i våra dagar —, men dess litteratur har
nätt och jämnt börjat visa klorna. Från
Tyskland ha vi i senare tid fått storartade
»intellektuella romaner» sådana som Spenglers
»Un-tergang des Abendlandes» och Gundolfs
Goethe, men inte något diktverk av
jämförligt mått. Landets främsta författare,
Fredrik Böök, Från åttiotalet. Norstedt & Söner.
— Resa kring svenska Parnassen. Norstedt & Söner.
Hans Larsson, Litteraturintryck. Alb. Bonnier.
Albert Nilsson, Ur diktens värld. Albert Bonnier.
Fredrik Vetterlund, Ur portföljen. Fritzes bokförlag.
Anders Österling: Dagens gärning. Alb. Bonnier.
W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
