Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Albrecht Dürer. Till 400-årsminnet av hans död. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albrecht D ü r e r
Schongauer, till Mantegna och Venedig,
men att få en aning om hur
Dürer i sina olika skeden och verk förhåller
sig till Durer. Han har själv betonat att
en god målare i sitt inre är fylld av
gestalter (»einwendig voller Figur»), Vad
för gestalter fyllde hans egen själ, och
varför just dessa? När se vi dessa hans
egen andes skapelser renast framträda i
hans verk?
Dessa problem bli för en djupare
Dü-rerforskning de centrala, ehuru de
visserligen icke kunna beröras, än mindre lösas,
utan medverkan av den stilhistoriska och
kulturhistoriska forskningen.
När det gällt Michelangelo och
Rembrandt har studiet av mästarnes inre
värld, deras kriser och reaktioner inför
öden och upplevelser länge stått i
förgrunden. För den store florentinarens del
underlättas ett dylikt studium genom
förhan-denvaron av hans omfattande
korrespondens och hans dikter, som i ord tolka det
inre liv varur marmorbilderna och mål-
ningarna sprungit fram. För Rembrandt
äga vi utom verken själva endast några
fattiga hållpunkter i de biografiska data
arkiven kunnat giva. Dürers
innehållsmät-tade självbiografiska uppteckningar, brev
och skrifter beledsaga såsom en text hans
konstnärliga livsverk. Även de forskare
och författare som gått till studiet av
Dürer med väsentligt andra syften än att
söka det centrala i personligheten stöta
dock oupphörligt på Dürer själv,
mästaren som står bakom verket, och kunna ej
undgå att låta honom träda fram. Har
man fått ögonen på honom, kan man ej
släppa honom ur sikte, eller rättare, har
man mött hans blick, är man i dess bann.
Det är möjligt att vi, som själva
genomleva en av mänsklighetens stora kritiska
tider, särskilt dragas till denne mästare,
som så djupt förnummit sin tids ångest
och jubel. Det är möjligt, att det är en
djupare aning och längtan, icke blott ett
historiskt poetiskt inlevande, som låter
oss gripna stanna inför hans verk.
Uppståndelsen. Pennteckning. 1526.
Kopparstickskabinettet, Bertin-
19 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
