Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Den kyniske filosofen Krates och hans parodiska dikter. Av Gunnary Valley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ti n nar Valley
Ägodelar jag ej vill hopa och åstundar icke
skalbaggens lycka och ej myrornas samlade
gods.
Men av rättrådighet vill jag hava min del och
av skatter
det som med lätthet man bär, värdefullt
endast för dygd.
Och om jag ernår detta, jag Hermes och
Muserna tackar,
dock, ej med fest eller ståt; tacken är
dugande id.
Dikten är en parodi på en elegi av
Solon, i vilken denne ber muserna om
rikedom och ära — borgarens brinnande bön
genom tiderna. De två första versraderna
äro ordagrant hämtade från Solon. I
diktens näst sista verspar erinras man om
Sokrates’ vackra bön i slutet av Phaidros:
»Rik må jag blott anse den vise, och av
guld blive det mig beskärt en sådan mängd,
som endast den vise kan forsla och bära».
* *
*
Pera heter en stad i det vinröda töckensvallet;
rik och vacker den är och kringsköljs icke av
vågor.
Aldrig dit på ett skepp en enfaldig snyltare
kommer,
aldrig en man som av lystnaden drives i
skökornas armar.
Bröd och lök bär landet tillika med timjan och
fikon;
men om detta man ej för krig och slåss med
varandra.
Vapen saknar man där till att strida om pengar
och ära.
Kynikern visar sig här som en
arvtagare till Xenophanes och drager liksom
denne i härnad mot Homeros, vars dikter
enligt Xenophanes förhärliga
allt som anses som skam och hålles för orätt
bland mänskor,
nämligen stjäla och bola och listigt bedraga
sin nästa.
Det är på Homeros’ skildring av Kreta
(Odyss. 19, 172 f.) Krates anspelar i de
bägge första raderna. Hos Homeros står
det nämligen:
Kreta heter ett land uti mitten av vinröda
havet;
rikt och vackert det är, och det kringsköljs
runtom av vågor.
Krates’ lilla dikt hör till det utopiska
slaget, och skalden förlägger därför
avsiktligt sin stad till molnen, på samma sätt
som Aristophanes gör med sin
»Molngöks-stad» i Fåglarna.1 Pera betyder ränsel; så
kallar Krates staden på grund av sin
förkärlek för detta nyttiga föremål, vilket
han även entusiastiskt besjungit i en av
sina dikter.2
* *
Över Sardanapalus fanns ett epigram av
följande lydelse:
Allt vad jag ätit och druckit och rönt utav
vällust med kvinnor,
detta jag har, men det myckna och lyckliga
måste jag lämna.
Detta parodierade Krates sålunda:
Allt vad jag lärt mig och tänkt och rönt utav
höghet med muser,
detta jag har, men det myckna och lyckliga blev
till en rök blott.
Till epigrammet över Sardanapalus har
Krates skrivit ett motstycke, som är fullt
av behag, säger Plutarchos; och häri har
han förvisso rätt. För oss är det
märkligt även av det skälet, att vi endast äro
vana vid parodier som gå i motsatt
riktning. Vi skulle ha funnit det naturligt,
om Krates’ epigram varit det
ursprungliga och det andra fått sitt upphov ur ett
nedrigt eller klåfingrigt begär att dra det
höga i smutsen. Men grekerna förstodo
även att lyfta det låga; att gå den vägen
svnes i flera fall ha varit deras ande
förbehållet.
1 Se härom Ivar Harrie, Aristophanes.
Ord och Bild 1927, sid. 153.
2 Jfr mottot till denna uppsats!
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0230.html
