Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den nya sakligheten inom konsten. Av Gösta M. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta M. Bergman
Kvinna med duvor. Oljemålning av Otte Skold.
ten. 1920 kan ungefär sättas som
vändpunkten, då tendenserna mot objektivitet
och saklighet tidigast växa fram. Denna
nya rörelse är en reaktion mot alla
tidigare -ismer, alla trevande försök i ständigt
nya riktningar, ali andlig oro och
splittring. I stället lugn, samling, enhet,
återvändande till verkligheten!
Att denna reaktion speciellt skulle göra
sig gällande i Tyskland, där
expressionismens härjningar varit störst, är helt
naturligt. Här framträdde saklighetsrörelsen
omkring 1920, och har sedan dess inom det
tyska måleriet firat fullständiga orgier.
På Mannheim-utställningen 1925
genomgick den dopet, och namnet blev »Neue
Sachlichkeit». Kärt barn har emellertid
många namn, och man använder sig
därför också av andra benämningar t. ex.
»Nach-expressionismus» eller »magisk
realism». Tyskarna äro ej de som tveka att
taga steget fullt ut, och sålunda har man
också i denna saklighets-konst nått fram
till ytterligheterna, en stil som kan kallas
helt igenom maskinell och bär namnet
»ve-rism». Objektiviteten har här blivit till en
järnhård, slipad kylighet, allt är livlöst
mekaniserat, antingen det gäller
människokroppen eller ett uppbyggt stilleben.
Längre kan man ej gå i reaktion mot tidigare
subjektiv, lyrisk känslighet!
Medan alltså denna rörelse i Tyskland
karakteristiskt nog redan upplöst sig i
olika -ismer, präglas konstlivet i Paris, där
samma tendenser till ett objektivt måleri
också visat sig, av oberoende och frihet
från bestämda teoretiska linjer och
fastslagna stilar. Då den franske konstnären
Eberl gjorde en visit i huvudstaden i och
för ordnandet av mars-utställningen på
Liljevalchs konsthall, förklarade han med
entusiasm att de moderna parisermålarnas
rop har blivit: »Bort från -ismerna!»
Det-• vill säga, att teoretiserandets och
trevandets tid är förbi, kampen för
expressionism och kubism förd till seger — falan-
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
