Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från gångna tider. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från gångna tider
Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
EN SENAST utkomna delen
av hertiginnan Hedvig
Elisabeth Charlottas dagbok har
emot sig den omständigheten att
den närmast föregående volymen var så allt
igenom innehållsrik och fängslande, så skarp
och träffsäker i sin syn på tiden och dess
typer, att fortsättningen svårligen kan hålla
sig på samma höjd. Man läste denna dagbok
från åren 1795—96 med samma spänning
som man läser en skickligt byggd roman. Den
var konsekvent genomförd med ständig
stegring, och allra största intresse väckte där
hertiginnans framställning av den unge
konungen. Hon motsåg redan på den tiden
hans framtid med oro och förutsåg, att han
var »förutbestämd att uppleva de
sällsammaste öden».
Denna del av dagboken avslutades vid den
unge konungens tronbestigning som myndig
man och ledare av Sveriges öde. Han hade
strax därförut återkommit från sin
friarefärd till Petersburg — som så mycket annat
från förmyndarstyrelsens sida var denna resa
dåligt förberedd, och den slutade som bekant
med en kraftåtgärd från den kunglige
friarens sida, som visade, att han, föga
diplomatiskt begåvad, var karl för sin hatt.
Den nya volymen av dagboken skildrar
alltså en ny tingens ordning. Omplaceringar
inom riksstyrelsen, åtgärder av sparsamhet,
en och annan reform, fortsatta
underhandlingar om giftermål. Dessa förhandlingar
avbrötos av friaren på det enkla sätt, att då
han ej fick den gemål, som var hans hjärtas
utvalda, så tog han på måfå en annan. Han
gav sig ut på en ny giljarefärd — inte med
stor apparat, som när det gällde Ryssland,
utan på en relativt privat upptäcktsresa, ingen
visste vart den gick, förrän tyska tidningar
underrättade hans anhöriga och svenska
folket om hans förlovning med en prinsessa
av Baden.
Hertiginnan hade hoppats, att konungen
»så småningom skulle mogna» under sin
an-svarsfyllda verksamhet. Men det dröjer ej
länge, förrän hon börjar misströsta. Hon
högaktar hans »fasta och redbara karaktär»
— »han är ju hedern själv» — men han
har stannat i växten, har ej kraft nog att
arbeta på sin utveckling. Mellan
konseljerna, där han mycket samvetsgrant
presiderar, tillbringar han tiden med att »göra
absolut ingenting». Han är småaktig,
pedantisk, envis, loj och så långsam, att
ingenting blir uträttat i rättan tid. Och det
lyckliga familjeliv, som hertiginnan hoppats på
för hans räkning, det uteblir totalt.
Hennes eget äktenskap hade varit allt
annat än idealiskt, och hon hade någon gång
förtrott sin klagan åt sin tystlåtna dagbok.
Hon undgick ej skvaller och förtal, tidens
skötesynder. Tidens memoarskrivare nämna
greve Fabian Fersen som hennes amant
de-claré. Dennes broder Axel, som tillbragte
vintern 1794—95 i Stockholm, omnämner i
sin dagbok från denna tid hertiginnan under
signaturen »la petite» och tecknar sig till
minnes, att hon var efterhängsen, förföljde
honom med biljetter och inviter, men att
Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. VI. Översatt och redigerad av Cecilia av Klercker, f. Lewenhaupt.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Axel von Fersens dagbok. II. Utgiven av Alma Söderhjelm. Stockholm, Albert Bonnier.
Greve Karl Gustav Löwenhielms minnen. I—II. Alb. Bonnier.
Två människoöden. Blad ur släktkrönikan från Gustaviansk tid, utgivna av Sigrid Leijonhuvud. P. A.
Norstedt & Söner.
F. U. Wrangel: Herrgårdar och deras herrar. P. A. Norstedt & Söner.
Nils och Edvard Selander : Karl XV:s glada dagar. Ur två gamla stockholmares anteckningar. I’. A.
Norstedt & Söner.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
