Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Från gångna tider. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nor den svan
holm, och där stod hennes bröllop 1797.
Maken var greve Gösta Sparre, f. d. major,
hade tagit avsked 1789 efter att vid
krigsrätten ha försvarat anjalamännen i en
värdigt hållen inlaga, var nu godsägare på
Tosterup och en dygdig, känslofull man och
en upplyst medborgare.
Vid hans död 1802 stod hans hustru med
två små barn. Hon fyllde med heder sin ej
lätta uppgift att sköta lantbruket, reda sig
med krånglande förvaltare och uppfostra de
små — allt med sträng sparsamhet och
oavlåtlig omtanke.
I denna boks epilog föres läsaren långt
fram i tidén, till slutet av 1840-talet. Nu är
Ebba Sparre den gamla änkegrevinnan och
släktens äldsta. Hon residerar ej på ett slott
i Skåne som Vivika Trolle, hon bor i en
liten våning i Bondeska palatset i
Stockholm, som hennes fader byggt och där
hennes son, nu justitiestatsminister, innehar
huvudvåningen.
Nu ha tiderna förändrats. Nu reser den
gamla grevinnan på kanalbåten till sonens
gods vid Vättern och på Tessin till
Drottningholm för att därifrån fortsätta till
Hesselby, en av släktgårdarna. En ny barnskara
växer upp omkring henne.
Ett betydande stoff är sammanfört i
denna volym. Den fordrar uppmärksamhet av
läsaren; för den utanför de högaristokratiska
släkterna stående kan det vara krångligt nog
ibland att hålla reda på de många fröknar
och kavaljerer, ’som här myllra. En
släkttavla hade varit önskvärd.
*
Svenska slott och herresäten utgöra
miljön för den av fröken Lei jonhuvud utgivna
familjekrönikan — att så är förhållandet
även för F. U. Wrangels julbok framgår
redan av dess titel Herrgårdar och deras
herrar.
På detta område har författaren förut
varit inne i sina »Barndomsminnen»,
utgivna 1924. De inledas med en skildring av
Brahegodset Salsta och avslutas efter ett
kapitel om författarens morfäders
Sparreholm med erinringar från besök på Tista,
Lagmansö, Krageholm, Vanås och andra
mer och mindre historiska och minnesrika
herremanshem, där det visserligen kunde
spöka — fast han aldrig fick varken se eller
höra de omtalade spökena — men där
hemtrevnaden var bofast.
I sin nyaste bok återkommer han till
några av dessa ställen, uppehåller sig mera
vid ägarna och släkterna än vid platserna,
är i första rummet personhistoriker och
låter sin läsare göra bekantskap med en
omväxlande och intresserande följd av typer. I
det inledande kapitlet om Sävstaholm finner
man sålunda en allt igenom tidstypisk
skildring av »den blinde excellensen» Gustav
Trolle-Bonde, om hans levnadssätt och
»hovhållning» på sitt lantslott, om hans
släktingar, grannar, gäster och tjänare —
åtskilligt av detta är hämtat ur ej förut
offentliggjorda anteckningar av en f. d. kamrer
på platsen. Fiholm ger anledning till en hel
del notiser ur Ridderstolpeska
familjekrönikan från 1800-talets början — i några
teckningar av Dardel presenteras en medlem av
familjen, som på sin tid var en av
stockholmsgarnisonens mera bemärkta
representanter, bemärkt särskilt därför att han var
längre än allt folket. En rolig teckning av
Dardel visar Karl XV, som ser upp till den
långe löjtnanten.
Kapitlet 0111 Claestorp utfylles av en
laddning fruntimmersbrev, som innehålla ganska
pigga referat 0111 lantliv, bröllop,
marknadsliv m. m., allt ur Lewenhauptska
familjearkivet. Men Eriksberg, Bondeslottet, står
jämte Sävstaholm som exempel på svenska
aristokratresidens av de allra förnämligaste.
Den tredje platsen intages av Stora Sundby,
det romantiska »sagoslottet» i Walter Scotts
stil, som på 1840-talet växte ut ur det gamla
då 300-åriga »stenhuset». Om den storslagna
gästfrihet, som där övades under Karl von
Platens och dennes grevinna Stephanies
värdskap har författaren personliga minnen.
Läsaren finner sig flyttad in i en för
flertalet av oss jämnstrukna medborgare helt
och hållet okänd miljö, bland utländska
envoyéer, vicomter och markiser och svenska
grevar: Lewenhaupt, Bonde, Isidor
Lundström 111. fl. Man levde enligt F. U.
Wrangels vittnesbörd ett elegant dagdrivarliv, där
en var bidrog till att förljuva tillvaron för
andra och sig själv, ägnande sin hyllning åt
slottets som värdinna oöverträffade
grevinna.
Det som här skildras är en gången tid
och människor som levat.
*
Minnen från det flydda århundradet fylla
Nils och Edvard Selanders anteckningar
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0264.html
