Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Walter Scott. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W alter Scott
ska ordöknar hemfallna åt glömskan och
den peregrinerande litteraturhistorikern ?
Hans romantiska värld, upptimrad så
väldig i en titans bekymmerslösa lek, så
mångportad och mångbebodd, skulle den
nu börja att te sig förödd: ty sanningen
att säga är det långt ifrån ovanligt att
råka människor som finna hans romaner
tråkiga. Har hans verks soliditet, trots ali
jättelikhet i resningen, efterhand visat sig
vara i viss mån bedräglig, liksom fallet
blev med hans egen ? ’En konstitution
byggd för varaktighet’, ansåg Dr.
Dryas-dust, när han såg gestalten av ’the
Author of Waverley’ framför sig; och
ändå var den slut tio år därefter, denna
jättekonstitution, så outslitlig den än
föreföll — bräckt av glädjelös möda under
det skede då han heroiskt satt sig att träla
med sin Napoleonbiografi, nu läst av få
—; ty, som den gamle kavaljeren, major
Bellenden, gnolar i en liten melankolisk
visstump i Old Mortality:
Time will rust the brightest blade,
And years will break the strongest bow.
Was ever wight so starkly made,
But time and years would overthrow?
Om någon tagit sig för att citera denna
strof såsom tillämplig på Waverley
romanerna, skulle Scott själv förmodligen
knappast brytt sig om att protestera. När
han i Londons salonger var föremål för
översvallande beundran och hyllning,
såsom säsongens ojämförliga lejon, föll det
honom alis inte in att posera såsom
skapare av odödliga mästerverk; han nöjde
sig med att självironiskt citera en rad
ur Midsommarnattsdrömmen:
Know then that I one Snug the Joiner am,
no lion feil.
Likväl är det möjligt att han trots ali
sin oberörda blygsamhet var medveten
om, att Waverleyromanerna, hans
kärleksbarn, tillkomna så vårdslöst lekande
och lätt, fått i arv av sin skapare en ’con-
stitution built for permanence’; och fast
de nu ha hundra år på nacken, finns det
ännu läsare villiga att förfäkta att de
alltjämt ha sin lysande ungdom obruten kvar.
En stor kritiker som Brandes var som
bekant inte av den åsikten. ’En författare
som alla ha läst men som ingen läser’, var
hans bekanta bon mot om Scott. Å andra
sidan summerar t. ex. Andrew Lang sin
åsikt i ämnet på följande sätt: ’Skolor av
små romanmästare blomstra och
försvinna; men hans verk bestå, till en glädje
för mänskligheten för alltid’. Litet
tålamod är egentligen nästan allt som behövs
hos den som nalkas hans fantasivärld;
endast den som alltför burdust kommer med
sitt ’Sesam, öppna dig!’ och inte ger sig
tid att vänta, måste med nödvändighet
vända därifrån besviken; men den som i
lugn lättjefullhet dröjer sig kvar en stund,
blir fortfarande rikt belönad.
Ett lovord över Scott av någorlunda
modernt datum, ett lovord av helt annan
art än Andrew Langs, men i sitt slag
innebärande minst lika solid uppskattning,
härrör från en större man än de båda
nämnda, nämligen från Leopold von
Ranke, som en gång på gamla dagar efter en
genomläsning av Quentin Durward
förklarade, att det som denna bok bjöd på i
grunden utgjorde ’die wahre
Geschichts-schreibung’.
Quentin Durward är överhuvudtaget en
av de mest fulländade böcker som existera,
och det är en gåta att många människor
kunna framleva sitt liv utan att upprepade
gånger läsa igenom den. Lockhart
omnämner den feber av hänförelse som bröt lös
i Paris när boken kom ut, — när ’Louis
XI and Charles the Bold started into life
again at the beck of the Northern
Magi-cian’. Det är svårt att tänka sig att ens
någon förhärdad läsare av i dag skulle
kunna undgå att känna något i samma
stil vid första bekantskapen med dessa
personer. Även i en roman av för övrigt
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
