Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Operans spelår. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne B ei jer
liserat allmogemaner som tog bort det mesta
av den barnsligt älskvärda gratie som
stycket rätt givet kan få, ali sin oförargliga
bondkomik till trots. Brudköpet, sådant vi
fingo se det, var icke längre samma opera
som det verk tjeckerna ännu i dag ägna en
nästan svärmisk beundran och se upp till
som sin inhemska musikdramatiskt främsta
klenod.
Bortsett från spelet gav föreställningen
emellertid den som rätt ville lyssna till
Smetanas musik den rikaste behållning. Smetana
bygger på nationella folkvise- och
folkdansmotiv, sotn ge originalitet och friskhet nog
åt hans partitur. Men han breder ingalunda
på sin lokalkolorit i tjocka lager, som så
många andra gjort efter honom. I jämförelse
med den myckna svulstigt lidelsemättade och
färggranna slaviska musik vi i senare tider
fått höra ter sig Brudköpet helt europeiskt
städad och sval. Den blir icke sämre för det.
Smetanas ingivelse är sällsynt ren och frisk,
hans orkester sprudlar av munterhet och
vitalitet, dialogen är behandlad med en humor
och slagfärdighet som för tankarna till det
bästa inom 1700-talets operabuffa, vars
traditioner ännu leva i hans verk. Och över allt
detta har Smetana fått en doft av äkta
folklig romantik, så älskvärd och fri från
sentimentalitet att vi icke kunna undgå att bli
tjusade, om vi inte själva äro alldeles
förstockade.
Förutom dessa båda nya verk ledde Blech
under sitt tre månaders gästspel bl. a. en
nyinst.udering — med nya dekorationer —
av Meyerbeers Hugenotterna, som endast
höll sig några få gånger på repertoaren.
Säsongens sista evenemang av betydenhet var
en balett, Krelantems och Elderling, musik
och text av Moses Pergament, koreografi
av Jan Cieplinski, dekorativ inramning av
Gösta Adrian-Nilson. Den som skriver dessa
rader har tyvärr ej haft tillfälle att stifta
bekantskap därmed. Verket avfördes efter
endast ett fåtal föreställningar från
repertoaren, måhända endast tillfälligt. Det synes
likväl, trots sin utpräglade modernitet i
uttrycksmedlen, ha tillvunnit sig ett ganska
livligt publikintresse.
Gästspelen ha under året varit få, men
livligt uppskattade. Höstterminen bjöd på
ett kortare besök av fru Todsen, vars
här-varo möjliggjorde en engångsrepris av
Ringen. En polsk sångerska av internationell
klass, Adéle Qapska, gasterade bl. a. med
mycken framgång som Leonora i
Trubaduren. Med glädje hälsades också Martin
Öhmans fransyska visit i hemlandet — hans
namn har nu sedan ett par år blivit en
borgen för fullsatta hus. Utomordentligt
intressant och fängslande var den japanska
operasångerskan Teiko-Kiwas gästspel ,som
Madame Butterfly. Vad denna till det yttre
så föga imponerande, exotiskt
färgskimrande lilla kolibri lyckades få ut ur sin roll gick
vida utöver det vanliga måttet. Det var
varken mer eller mindre än stor och gripande
konst, beundransvärd och betagande lika
mycket genom sin estetiska förfining och sin
sceniska uttrycksfullhet som genom den rent
menskliga inlevelsen i den stackars
Cho-Cho-Sàns tragiska öde.
Ett nytt konstnärsnamn har under detta
spelår enrollerats vid vår Kungl, teater:
artisten Jon-Ands. Vad vi hittills sett av
honom ger de rikaste löften för framtiden,
Jon-And äger det som är viktigast av allt
för en teatermålare, en livlig och friskt
spelande uppfinning. Smaken kan det ibland
vara mera diskutabelt med. Hans fantasi
rusar ofta iväg åt rakt motsatt håll mot
författarens eller kompositörens — Dramatens
herostratiskt ryktbara Fedra-dekoration var
det mest fatala exemplet på vart en
okyn-nig atelierjargong kan leda en eljest
begåvad konstnär, när han ger sig ut på för
honom främmande marker. Jon-And har en
ungdomlig svaghet för det plötsliga infallet,
för det utmanande och respektlösa, det
»roligt gjorda», som kan vara 110g så
farlig-för den, vars uppgift i främsta rummet är
ödmjukt samarbete med konstnärer oftast
av betydligt större mått än han. Å andra
sidan har han under vinterns lopp gett oss
en rad fräscha och fantasifulla scenbilder,
främst då i Turandot och i Ödets makt, som
mer än kompensera hans forsyndelser. Vi
vänta oss mycket av honom.
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
