Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sjutton år. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik V ett er hind
Förstulet på gatan du såg åt mig
bland väninnor, som tisslande gå . . .
Hur lustigt sedan på enslig stig
att mötas i kvällen den grå!
Och om bland småpojkars stojande band
jag bar gymnasistens silkesrand
och silverlyra på mössan ibland
med stolthet, så var det väl då.
Det blev ej mera, men mycket är nog,
när aldrig det glömmes mer.
Det var bedrägligt, men intet bedrog
när allt för min själ jag ser.
En balkvälls eggande, virvlande rus,
musik och skuggor i mångudens hus . . .
Och torget med fruset vinterljus!
Hur fjärran det nu sig ter.
I drömmens skuggland jag möter dig än.
Din kända gata du går.
Vi veta, vi äro ej flicka och sven
efter dunkelt böljande år.
Vi levat vårt, som den andra ej vet.
Då ler du — och drömmen är ljuvlig poet:
blott villa det var, ej verklighet,
vårt vakna liv från igår!
Men det som jag känner nu, nu, nu,
vårt innersta liv det är,
som dagen aldrig fick riva itu
där den byggt sin tunna chimär.
Den sjuttonårstrånad till gosse, till mö,
som blommat i blodet och ej vill dö
— av purpur och eld på drömmens sjö
en nattlig lotus den bär.
Hav då tack för de barnsliga stunder vi
haft roligt, dig hälsar din vän!
Som en störtflod timmarna rusa förbi
och komma aldrig igen.
I livets ödsliga böljegång
har mycket sjunkit, och dagen blev lång,
men hjärtats vaknande lärkesång
stiger i morgonen än!
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
