Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Tre drömmar. Av Hugo Gyllander - I. Flotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre drömmar
Av Hugo Gyllander
IRÖMMAR FLYGA som
i vindarne, och man vet ej,
I varifrån de komma eller vart
de gå. Somliga endast
förvirrade, tomma reminiscenser från dagens
vakna liv, men andra underligt
främmande, liksom givna från ett helt annat liv,
lättare stundom och finare. De flesta
glömmas. Men andra stå kvar, eller dvka
upp i medvetandet efter åratal, och
tanken sysselsätter sig med dem och finner
stundom, att det i dem ligger något
förborgat, som den själv ej tänkt ut,
åtminstone ej, när de drömdes.
Några drömmar, som jag drömde för
tre årtionden sedan, eller mera, ha i
dessa dagar stått framför mig, väckta till
liv av olika anledningar. Särskilt tre, som
liksom vuxit ut till symboler.
I.
Fl o 11 en.
Horatius råder i sin Ars poetica den
episke skalden att ej börja sina poem med
långa ståtliga inledningar utan kasta sig
»in medias res», »mitt in i handlingen».
Drömmarnes poetik följer samma
regel. Den försätter oss mitt in i en
handling eller situation, angenäm eller pinsam.
23 — Ord och Bild, ff-.e årg.
T ^ °’ ’X5 .
Och så utvecklar sig händelserna, efter
drömmens stundom underliga logik –-
Jag befann mig på en väldig flotte, med
ett svallande hav runt omkring. Och vid
synranden endast himmel, ej ett spår av
land.
Flotten var hopfogad av grova
timmerstockar. Kanske var den en reminiscens
från ett träsnitt, jag sett ett par årtionden
förut, avbildande en tavla av en fransk
konstnär, som på 1810-talet gjort sig
berömd genom den: »Medusas flotte». En
hemsk skildring ur skeppsbrottens
historia.
Hur som helst, jag befann mig på
denna flotte, och jag grubblade ej ett
ögonblick över, hur jag kommit dit. Det
syntes mig helt naturligt, att jag var där.
Jag såg mig istället intresserad omkring,
lugnt och iakttagande.
Flotten var fylld av ett par-tre
hundratal människor av alla åldrar och kön. De
sutto eller lågo, i alla möjliga ställningar,
på stockarna. Och havet brusade runt
omkring och slängde stundom upp en våg,
som sköljde över flotten.
Men när jag såg närmare efter, fann
jag, att bland dessa skeppsbrutna, eller
vad de nu voro, rådde en stor olikhet. De
som sutto längst in på flotten hade det
tydligen ganska lugnt. Men de som
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
