Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Av Carl G. L au r in
J TRINDBERG har naturligtvis
spelats på Kungl. Dramatiska teatern
och även på två andra
huvudstadsscener också under vårterminen
1928. Himmelriket är i eder, lyder ett
auktoritativt ord, som väl kan kompletteras med
ordet: helvetet är i eder. Ej minst kommer
man att tänka på detta, då man ser — jag
för min del vet inte för vilken gång i
ordningen — Strindbergs Bandet,
misstänksamhetens helvete. Där fanns det en som hade
hemortsrätt. Han misstänkte den svenska
rättsordningen, som hade gjorts sådan att,
som han säger på ett annat ställe, den blev
bra för brottslingarna. »Lagarna synas vara
skrivna av tjuvar.» Han har hort, att man
enligt svensk lag ej får kalla en person för
tjuv utan att denne är anklagad och dömd
för tjuvnad. Man kan ej kalla en som stulit
för tjuv och sedan bevisa det, förr än denne
anklagats inför domstol och dömts.. Det
ligger i öppen dag, att det skulle medföra en
stor fara för orättvisa smädliga yttranden,
0111 det ej funnes stadgat straff för att
offentligen kalla e,n o-dömd tjuv för tjuv.
Strindberg tror, eller åtminstone säger han
så i Bandet, att baronens och friherrinnans
barn skulle kunna av rätten ådömas att bo
hos ett obildat och rått bondfolk. Ingen
svensk domstol kan döma det friherrliga
barnet till något dylikt. Både baronen —
lien-Gösta Hillberg och friherrinnan — fru Tora
Teje, isynnerhet den senare, gåvo illusion av
den smärta som kan följa med ondskan.
Fröken Signe Enwall gjorde en lyckad typ av
den onda, rädda slvnan, tjänsteflickan Alma
Jonson.
Med glädje såg man, att äntligen Leka
med elden gavs i åttiotalets dräkter. Den kom
oss närmare på detta sätt, och Sonhustrun —
fru Tora Teje kunde, hoppas jag, lära de på
1900-talet födda unga männen, att kvinnan
även med åttiotalets linje kunde vara
förförisk. Både fru Teje och författaren ha här
skapat en typ av nästan skrämmande
oansvarig erotisk klåfingrighet. Hela sällskapet
hade något av byke, helt säkert Strindbergs
avsikt. Egendomligt att tänka sig, att detta
lilla drama tillkom så, att en ung söt och
älskvärd fru på Dalarö undrade, 0111 ej herr
Strindberg ville taga plats med det övriga
sällskapet på en bit av hennes i det fuktiga
gräset utlagda kappa.
Om någon i Danmark vid 1700-talets mitt
efter Erasmus Montanus-premiàren —•
stycket fick ligga rätt länge innan det blev spelat
— sagt till någon lärd herre, som rynkade på
näsan åt stycket: »I sekler blir detta en
Danmarks dyrgrip. Det skall lysa och gnistra som
ett smycke på Danias bröst», så hade man
skrattat ironiskt. Och dock, hur gärna hade
ej vi svenskar sett, att vi haft dess like! Som
en utmagrad småländsk sinko är den svenska
1700-talsdramatiken. Jag vet ej om Norge
avundas Danmark Erasmus. Det är ju
norrmännens egen Holberg sc-m så dramatiskt
beskrivit den köpenhamnske studentens äventyr
i det själländska fädernehemmet.
Vad vill Holberg säga med Erasmus ?
Troligen att ynglingar skola vara hyfsade, ej för
självsäkra och uppföra sig anständigt mot
äldre. Han har så litet känsla för Erasmus,
d. v. s. Montanus — för Erasmus
Rotterda-mus, den store skeptikern, hade Holberg
yttrat sin obegränsade vördnad —, att han ej
ens låter Lisbeds kärlek och förtvivlan
förmå honom att säga, att jorden är platt. Eljes
brukar man ju vid dylika tillfällen ■ icke anse,
att ens maskulinitet och heder lida på att
man gör detta för en kvinna, under det att
det däremot förefaller litet otrevligt, om
sanningens förnekelse framkallas genom prygel
och tortyr. Holberg liar tydligen ej ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
