Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tessinarnas konst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lin db lom
utan som centrum i en stadsplanelösning,
där berg och holmar, strömmar och broar,
torg, gator och kringliggande hus skulle
formas till en mäktig helhetsbild. Under
åren 1711—1/13 utarbetar Tessin i
djupaste hemlighet, men under intim
brevväxling med Karl XII, som från Turkiet
följde hans arbete med spänt intresse,
och vars »stora väsende» enligt Tessins
utsago härvid var honom till kraftig eggelse,
den generalplan över slottstrakten, där
Norrbro för första gången inriktas
vinkelrätt mot norra slotts fasaden och där det
oregelbundna Gustav Adolfs torg
utformas till en rätvinklig förplats med en
väldig kupolkyrka i fonden, vilken kyrka
visserligen dock aldrig kom till utförande.
Som av Josephson förträffligt klarlagts,
tvingar han in hela den omgivande
arkitekturen i sitt system. Framförallt gällde
det för honom att hålla Helgeandsholmens
byggnader så låga som möjligt, en tanke
vilken ända fram till inemot 1800-talets
slut också respekterades; det länder oss
till ringa ära, att vi genom
Helgeandsholmens bebyggande på sätt som för alla är
välbekant, ha grundligt förfuskat den
tessinska kungstanken.
Måhända kan det synas, att min
karakterisering av den store arkitekt, vars
två-hundraårsminne vi fira detta år, varit
alltför negativ. Till de kätterska omdömen
som ovan fällts, bör dock göras ett viktigt
tillägg: Tessin d. y: s konventionella och
internationella konst har för oss blivit
både originell och nationell. Ty
under de tvåhundra år som gått, har den
tessinska slottsstilen i vårt medvetande fått
en säregen nimbus, och den har kommit
att genomsyra vår nationella arkitektur på
ett sätt så fruktbart, att knappast någon
svensk byggmästare av betydenhet kunnat
helt frigöra sig från dess stränga skolning.
Otaliga äro alltjämt dess spår i detta nu,
från själva stadsplanen i stort ned till de
stnärre byggnadspartiklarna. Trähusen på
Djurgården från Karl Johans tid till
exempel leva lustigt nog delvis på detaljer från
slottsarkitekturen under Karl XI: s !
Ombrusad av strömmen, liksom en gång
i medeltidens morgonväkt, ligger borgen
där alltjämt, fast Tre Kronors
handlingsdjärva höjdlinje bytts ut mot den
reflekterande vilans horisontaler. Alltjämt
blänker aftonsolen i rutorna på den sköna,
stolta fasad, där medeltidsmurarnas märg
går högt upp och djupt, djupt ned, som
ville de förankra det italienska palatset i
den svenska grusåsen för evinnerlig tid.
Och varhelst vi blicka runt om i vår
huvudstads centralare delar, skönja vi
alltjämt minnesmärken av de båda
Tessinar-nas geniala konst. Förvisso skulle vi
därför på far och son kunna tillämpa de
gamla ord som stå ristade å den släta
gravhällen över Tessinarnas store samtida
Christofer Wren i den av honom skapade S: t
Pauls katedral i London: Si
monumen-tum requiris, circumspice — »Frågar du
efter monument, så se dig blott omkring».
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
