Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En svensk rikshistoria. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckats giva en ganska imponerande bild, där
den tidigare svartmålningen av den mäktige
jorddrotten väsentligt mildrats och där hans
politik får en allsidigare förklaring.
Slutligen har till framställningen av den politiska
historien lagts en instruktiv sammanfattning
av samhällsskickets utveckling samt en
översikt över ekonomiska och sociala
förhållanden under denna tidsperiod. En dylik har i
hög grad varit av nöden, ty tidigare har
man i allmänhet behandlat hela medeltiden
som en enda kulturperiod, utan att särskilja
utvecklingens huvudskeden.
Emedan den del, som avhandlar
unionstidens svåröverskådliga och föga utforskade
historia, ännu icke har utkommit, får
läsaren efter det mecklenburgska väldets fall
göra ett hopp fram i tiden till Gustav Vasas
befrielsekrig. Vasatiden fram till Gustav
Adolfs tronbestigning 1611 har i en av
verkets redaktörer, framlidne riksarkivarien
Emil Hildebrand, fått den ypperligaste
skildrare. Hans teckning av Gustav Vasa har
med rätta skattats som ett klassiskt arbete
inom vår historiska litteratur. Med en
manlig och målande stil har han här förstått att
giva det mest levande porträtt av
»landsfadern». Dennes kärva och imponerande
personlighet framträder tydligast i de talrika
citat, som anföras ur de myndiga breven, där
konungens bistra och mustiga uttryckssätt
ofta ha en drastisk verkan. Naturligtvis
kan och kommer en senare forskning att
ha mycket att tillägga till Emil Hildebrands
mästerverk, men dess totaluppfattning
kommer säkerligen att bli bestående. Mindre
helgjuten är måhända Emil Hildebrands
skildring av tiden 1560—1611 (reviderad av Sven
Tunberg), men till största delen får väl
detta tillskrivas ämnets art — tiden är ju
orolig och skiftesrik, och efter det fasta
riksuppbyggandet följer en tid av starka
motsättningar och svåra inre kriser. Man
hade måhända här önskat, att
framställningen av det svenska Östersjöväldets
begynnande uppbyggande blivit mera utförlig, och
enhetlig.
Ett välkommet tillskott till den historiska
litteraturen över Vasatiden är professor G.
Wittrocks »Gustav II Adolf». Tidigare
översiktsarbete var blott Martin Weibulls
på sin tid högt beundrade monografi över
samme konung. Sedan Weibulls arbete
utkommit, har emellertid Gustav
Adolfsforskningen gjort stora framsteg, särskilt viktiga
äro Ahnlunds studier över konungens
polska krig och över förberedelserna för
ingripandet i det 30-åriga kriget. Wittrocks
sakrika och väl avvägda monografi är en
förträfflig handbok för
historieundervisningen. I hög grad tacknämligt är, att den
store konungens omdanande inrikespolitik
utförligt belysts i tvenne huvudavdelningar.
Samtidigt som Sverige genom en
storstilad utrikespolitik tillkämpade sig
ställningen som Nordeuropas ledande stat, skedde
i dess inre den mest genomgripande
socialas utveckling. Rättskipningen
förbättras, förvaltningen omorganiseras, adeln
sammanslutes till ett fast politiskt stånd, städer
och handelskompanier nyskapas och
folkbildningen befordras. Det är av vikt att
inskärpa, att dessa reformer i lika hög grad
som konungens lysande fältherreegenskaper
bidragit till hans rykte som vår störste
monark.
Av Emil Hildebrands flitiga penna hade
även Kristinas regering skildrats i den
tidigare upplagan. Hans framställning har nu
undergått en omsorgsfull och i mycket
kompletterande revidering av lektor G. Jacobson
och kan därför anses vara fullt aktuell. Åt
den sistnämnde har även uppdragits att
skildra Karl X Gustavs historia. Till största
delen ägnas denna avdelning naturligtvis åt
den stora pfalzarens vittomfattande
krigs- och utrikespolitik, som erhållit en sällsport
klar och omdömesgill belysning. Det är
historien om det svenska Östersjöväldets
våldsamma expansion — om en hänsynslös
utvidgnings- och maktpolitik, som i många
avseenden erinrar om Napoleons. En strängt
historisk och från all sentimentalitet fri syn
på Karl Gustavs politik är en nödvändig
förutsättning för en riktig förståelse av
detta korta men betydelsefulla tidsskede.
Några andra skäl för anfallskriget mot
Polen, än att vid detta rikes sannolika
sönderfallande bevaka det svenska Östersjöväldets
intressen, kan knappast anföras, och
beträffande Roskildefreden framhåller förf. med
rätta, att denna icke avsåg att skaffa
Sverige dess »naturliga gränser». Den då
uppnådda gränsen mot Danmark betraktades
icke som definitiv — den var egentligen
endast en etapp på vägen mot det hägrande
målet: en hela Skandinavien omfattande
svensk stormakt. Roskildefreden gav Sverige
fred med endast en av dess många fiender,
och den bröts ju inom kort för att skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
