Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från David till Courbet. Den franska utställningen i Stockholm. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G un ne
Dessa äro de mest lysande namnen
under en epok, då den franska konsten genom
en stilsäkerhet, en uttryckskraft och en
rikedom på stora personligheter som
aldrig tillförne, kommer att intaga den
obestridliga ledareställningen i Europa.
Det är emellertid av intresse att
konstatera, att när Frankrikes konst efter
revolutionen når denna höga position, detta
sker genom uppgivande av den speciellt
franska traditionen, och att pånyttfödelsen
och utvecklingen försiggår med utom fransk
konst som inspirationskälla. Davids ideal
var den romerska antiken, Ingres’ stora
förebild Rafael, Delacroix’ Rubens och
Michelangelo samt även i viss mån det
engelska måleriet med Constable i spetsen,
och Courbet slutligen lärde sig mycket
både av holländare som Rembrandt och
Frans Hals, av spanjorer och italienare,
som Velasquez och Caravaggio.
I detta anknytande till andra länders och
tiders måleri låg dock icke någon
själv-uppgivelse. Den lysande rad av
konstnärspersonligheter, som Frankrike kunde
uppvisa, och den starkt egenartade konst, som
dessa frambragte, bevisar bäst, att
förebilderna förblevo endast medel, aldrig fingo
vara målet. Genom hela utvecklingen gick
den klara, förnäma formkänsla, som är
den franska konstens speciella särmärke,
och på ett märkvärdigt sätt vittnar det
om inneboende kraft, att det franska
måleriet just på dylik väg skulle nå den
rangplats, som det ännu idag kanske mer
lysande än någonsin försvarar.
Den samling målningar och teckningar
tillhörande Louvren, franska
provinsmuseer och privata samlare, varav
utställningen är sammansatt, utgör givetvis ej idel
pärlor, men förstarangskonstverkens antal
är dock så stort, att utställningen måste
betecknas som den märkligaste franska
exposition, som någonsin visats i Norden.
Målningar som Davids La Maraichère,
Ingres’ Mademoiselle Rivière, Chassériaus
Deux soeurs, Delacroix’ La Grèce
expi-rante, Daumiers Amateur d’Estampes,
Corots La Route de Sin-le-noble och
Courbets Les Demoiselles au bord de la
Seine intaga en sådan plats i måleriets
utveckling, att de redan var och en för sig
göra en utställning till ett evenemang.
Som en reslig flygelman i raden av
konstnärer står David, klassicismens
ledare, nedrivaren och förnyaren, en
konstnär sliten mellan sina doktriner och sin
känsla för rent måleriska värden. Hård
och obönhörlig som revolutionen själv
jagar han i sina klassiska kompositioner
gracen på flykt och sätter i dess ställe
doktrinen och kraften. Liksom Corot ofta
anses störst i de figurstudier, varmed han
»vilade sig», så är också David rent
konstnärligt störst, när han trodde sig vara
minst. I de verk, där han ej längre måste
följa sitt konstpolitiska program, där han
ej behöver uppträda som den store
stilbil-daren och skolchefen, i dessa komma hans
rena målare-egenskaper fram, den friska
målareglädje som eljest endast glimtvis
förråder sig. I sina icke-officiella porträtt,
ofta ofullbordade, där stilen fått vika för
det direkta naturåtergivandet, är han en
helt annan än i sina stora maskiner; hans
bästa egenskaper framträda då på ett
nytt sätt: en säker klar form, där stilen
är konstnärens tjänare men ej hans
härskare, en kolorit, vari heltonen övergivits
och färgerna ställts mot varandra i
harmoniskt och djupt klingande ackord, en
frodig människoframställning, fri från varje
spår av teatralisk heroism.
I främsta rummet bland dessa
målningar står La Maraichère, tillhörig museet
i Lyon, och följaktligen okänd för den
stora publiken, en månglerska höjd till
monumentalitet, till en personifiering av
revolutionen. Den är målad på ett sätt
som helt skiljer sig från den gängse
slickade tekniken i Davids större arbeten och
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
