Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från David till Courbet. Den franska utställningen i Stockholm. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från David, till Courbet
som i sin snabba touche, mustiga påte och
på samma gång djupa och friska kolorit
för tanken till sådana det måleriska
föredragets mästare som Velasquez och Frans
Hals.
Den lilla Jardin de Luxembourg •—
Davids enda landskapsmålning —
utsikten från konstnärens fängelsefönster, är
en enkel och betagande naturtolkning, fri
från ali stilbelastning och förebådande
1800-talets intima landskapskonst. Den
lilla husgruppen till höger är målad med
en känslighet för valörerna som påminner
om Corot.
Ett par skisser till de stora
kompositioner, som ur rent historisk synvinkel, om
än ej ur konstnärlig, motivera Davids
berömmelse, finnas också på
utställningen : En skiss till Le sacre och en till
Brutus.
Den senare fick Nationalmuseum
mottaga som gåva av grosshandlare John
Johnson samma dag som utställningen
öppnades, och då den därför erbjuder
speciellt intresse torde det vara befogat att
med några ord beröra den.
Davids genombrott kan räknas från
1785, då han utställde Horatiernas ed, en
målning som väckte den största sensation
och i ett slag gjorde honom till en ny
stilriktnings apostel. Denna målning följdes
1787 av Sokrates död, 1788 av Paris och
Helena och 1789 av Brutus.
Brutus kan visserligen icke räknas till
konstnärens bästa eller personligaste verk;
kvinnogruppen till höger påminner i sin
sentimentalitet ej så litet om Greuze, och
den liksom en Judas-figur i skuggan
sittande Brutus ger ett visst intryck av
falskt patos. Man bör slutligen ej granska
accessoirerna ur arkeologisk synpunkt.
Även om David i denna målning
sålunda faller tillbaka i Louis XVI: s stilens
moraliserande genremåleri, måste man
dock under alla omständigheter skänka
sin beundran åt det nva och personliga i
den till hårdhet formfasta modelleringen av
de nakna kroppsdelarna samt den med sin
knappa form mästerliga
draperibehandlingen, vilken på samma gång den ger uttryck
åt stoffets lätthet accentuerar de
underliggande formerna. Dessa iakttagelser gälla
visserligen mer den färdiga målningen än
skissen, som har improvisationens hela
karaktär, upptecknad som den är med
konturer i tusch och därefter målad i
sepia-toner med starka inslag av rött, blått och
gult i draperierna. På skissen bäras
sönernas huvuden spetsade på liktorernas spjut,
under det att de i den färdiga målningen
ej äro skilda från kropparna. David lär
av politiska skäl ha gjort denna förändring
i kompositionen.
David hade turen att just
revolutionsåret 1789 kunna exponera sin Brutus.
Kunde publiken mera begära än en bild
av den fanatiske republikanen, som låter
döda sina söner för att de ställt sig på den
hatade tyrannens sida.
Salongens ledning begick också den för
David lyckosamma oförsiktigheten att söka
få målningen avlägsnad från utställningen,
något som naturligtvis ökade tavlans
popularitet. En droppe malört måste dock ha
gjutits i glädjebägaren genom det
odisputabla faktum att Louis XVI hade beställt
målningen av David.
Det torde vara av intresse att taga del
av vad David skriver om sin tavla i ett
brev till Vicar den 14 juli 1789:
»Jag målar en tavla helt ur fantasien. Brutus
som människa och som fader, vilken har
berövat sig sina barn och till vilken man nu,
sedan han återvänt hem, bringar dem åter för
att han skall begrava dem. Han sitter vid foten
av en staty, symboliserande Rom, och hans
hustrus skrik samt hans älsta dotters vanmakt
väcka honom ett ögonblick ur hans sorgsna
tankar. — I beskrivning låter detta mycket
vackert, men vad målningen beträffar vågar jag
ännu icke säga något. Det synes dock, för att
säga sanningen, som om man vore nöjd med
kompositionen. Men själv vågar jag ännu icke
uttala mig.!
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
