Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från David till Courbet. Den franska utställningen i Stockholm. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ca ri G u n n e
Jean Baptiste Corot: Klocktornet i Douai. 1S71.
I detta arbetssätt ligger en av
förklaringarna till den luftighet och utsökta
ljusverkan, som präglar Corots målningar.
Han går aldrig ned för djupt i skuggan
eller driver dagrarna för högt och får
därför hela bilden att leva under samma
mjuka ljus. Men det viktigaste är dock
säkerligen hans förmåga att uppfatta
dessa valörer, upp till tjugo, varom han
talar. Man kan utan allt för stor
överdrift säga, att endast en Corot kan göra
det, eller m. a. o., att i hans sällsynta
sensibilitet ligger mycket av hans
konstnärsskap.
Samma känslighet som han röjer vid
valörstudiet visar också hans färg. Hans
lätta men på samma gång fylliga kolorit
rör sig vanligen i en skala av endast
silvergrått, grågrönt och blekorange. Men dessa
toner bliva melodier spelade med den
rikaste nyansering och den innerligaste
känsla. Vid 75 års ålder bevarar han samma
friska, omedelbara syn som i sina
Romstudier och står i Le Beffroi de Douai och i
den två år senare målade La Route de
Sin-le-Noble, fortfarande på höjden av sin
konst. Dessa landskap genomströmmas av
ett intensivt varmt solljus, och dock finnes
ingenstädes en starkt lysande färg.
Himmelen är målad i svala blå toner, träden i
grågrönt och husväggarnas ljusmättade
gula färg är åstadkommen med en bland-
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
