- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
467

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En diktbok från Augustus’ tid. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En diktbok från Angus tus’ tid

H e r d e s tun d. Kejsartidens i:a årh.
Museet i Turin.

II.

Sulpicias kärlekslycka hade ett
förståelse-fullt vittne på närmaste håll. Till hennes
biljetter äro i samlingen fogade en rad
dikter av tredje man — Cerinthus var tydligen
illitterat -—, där Sulpicias fägring får en
ridderlig hyllning och hennes älskogsäventyr
besjunges med skälmsk grace, men också med
innerlig sympati. Det kan knappast
betvivlas, att författaren till dessa sällsport fina
och älskvärda smådikter är just den store
skald, som lånat sitt namn åt hela
diktsamlingen — Albius Tibullus.

Tibullus’ namn ingår i den lista över Roms
klassiska poeter, som man får lära sig på
gymnasiet, men åtminstone i Sverige intar
han på denna lista en rätt undanskymd plats.
Hur föga känd han är, ser man bäst av att
han alltid brukar sammankopplas med
Proper-tius — en poet med vilken Tibullus knappast
har annat gemensamt än att båda råkade
skriva på elegisk vers. Denna relativa
obe-märkthet kan ej bero på att hans alstring är
kvantitativt ganska liten — inalles ett
trettiotal poemer, varav dock några ganska
omfångsrika. Förklaringen är snarare den, att
Tibullus’ poesi i beklaglig grad saknar de extra

lockelsemedel, som mer än man tror bestämma
moderna litteraturhistorikers uppskattning
av forntida lyrik. Hos Ovidius finns det
åtminstone oanständigheter att gotta sig i,
favoriten Catullus skrev i obevakade stunder,
när han var riktigt arg eller riktigt lycklig,
så kallad centrallyrik, och hos Propertius kan
man i Cynthiadikterna få sitt lystmäte på
den begärliga vara, som går under etiketten
elementär passion — betecknande nog ratar
man resten av hans rika alstring, inclusive
den underbara hymn till den ideala romerska
matronan, som Scaliger med ali rätt kallat
Regina Elegiarum. Mot allt detta har
Tibullus endast att visa på en kvalitet, som i och
för sig är föga uppskattad i den tysk-svenska
kulturkretsen — sitt fina och säkra
konstnärskap. Hans berömmelse är, att han bragt
till högsta fulländning en förnäm, men för
oss ej alldeles lättillgänglig konstform —
den romerska elegien.

Den romerska elegiens anor äro outredda:
säkert är, att man i den till oss bevarade
grekiska och äldre latinska litteraturen icke
finner något motstycke till konstarten sådan
den framträder hos sina två typiska
representanter, Tibullus och hans lärjunge Ovidius
— Propertius, den tredje i laget, intar en

467

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free