- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
489

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Leo Tolstoy och hans värld. Några drag. Av John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leo Tolstoy, och hans värld

Leo Tolstoy i sitt arbetsrum på Jasnaja P o Ij an a.
Oljemålning av I Ij a Jefimovitj Re p i n.

såsom människor, och utgjort ett skyddsvärn
för framförallt kvinnornas personliga
integritet.

VI.

I Tolstoys värld spelar ju ock den
kristliga kärleken en dominerande roll. I profeten
Tolstoys förkunnelse är den A och O. Men
Tolstoys kristliga kärlek och godhet framstår
såsom alltigenom väsensbefryndade med
Platon Karatajevs. Ja, hela Tolstoys »andliga»
författarskap, hans etiska och
socialreformatoriska profetism och revolutionarism är blott
en kommentar till, en fortsatt utläggning av
det ideal, som Platon Karatajev
förkroppsligar. Något väsentligt nytt har han
knappast haft att tillägga.

Redan i »Krig och fred» låter Tolstoy den
döende furst Andrej Bolkonskij, för vilken
illusionernas slöja brustit och drömmen om
äran och en kvinnas kärlek skingrats som- en
rök, nå fram till insikt om att kärleken till
allt och alla, villigheten att alltid offra sig
för kärleken — det betydde att älska ingen.
Vad Kristus lärt sina lärjungar, det var just
detta. Och furst Andrej själv, ju mer han
genomträngdes av den eviga kärlekens
gryning, desto mer avsvor han sig livet (d. v. s.

sitt individuella liv), och desto fullständigare
rev han ned den fruktansvärda skiljevägg,
som utan denna eviga kärlek står mellan livet
och döden.

För den eviga kärlekens syn äro således
livet och döden ett. Vad hindrar oss då från
att vinna insikt häri? Jo, illusionen om att
vara något särskilt, våra drömmar om ära
och rykte, korteligen vår jagbesatthet.
Frigöras vi från den, och nå vi fram till den
frälsande insikten om att vi ej leva utan
levas, då faller för oss skiljeväggen mellan
liv och död. »Att dö betyder, att jag
återvänder till den gemensamma och eviga
källan», säger sig furst Andrej. Liv och död bli
ett. Skiljeväggen har fallit, och livet antar
dödens liksom döden livets drag. Vad vi
vanligen kalla liv ter sig som död, och vad
vi kalla död som liv. Livet drunknar -i alltets
eller, vilket här är detsamma, i intets
bottenlösa, stumma djup.

I samma anda slutar ock »Die Welt als
Wille und Vorstellung». Det heter där
ungefär — jag citerar fritt ur minnet: För den
av Majas slöja skymda, av principium
indi-viduationis bländade blicken ter sig
visserligen den värld, som öppnar sig för den,
som slutligen undsluppit livsviljans slavtjänst,

489.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free