Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En svensk forskarbragd på klassisk mark. Av Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svensk f or s kar bragd på klassisk mark
bägaren, så att kroppen får en mycket
onaturlig ställning: framdel och bakdel synas
röra sig i motsatt riktning. Här
framträder en av den kretiskt-mykenska konstens
svaga sidor, bristen på sinne för
sammanhanget mellan en levande organisms olika
delar, och därmed går hand i hand
förkärleken för rörelser, drivna till sin spets.
Stilistiskt står denna silverkalk konungens
guld-silverbägare mycket nära, och liksom
denna torde den vara ett kretiskt arbete
som rövats från något av de kretiska
palatsen. Den anses av prof. Persson
tillhöra tiden omkring 1500 f. Kr., den
sen-kretiska konstens blomstringstid.
Bland de andra fynden, som gjordes i
schakten under kupolgravens golvnivå,
märkas ett strutsägg på silverfot och
omslutet av fyra guldkantade bronsribbor,
tvenne ståtliga halsband, det ena bestående
av 18 större och 18 mindre blomkalkar av
pressat guldbleck, det andra av 61 stycken
guldpärlor samt en del på dräkterna
anbragta guldapplikationer av olika slag,
vilka i detta sammanhang icke torde behöva
uppräknas. De vittna alla om de mykenska
furstarnas och furstinnornas rikedom och
praktlystnad.
Hur dessa rikedomar förvärvats, därom
kunna de i konungens gravschakt nedlagda
vapnen ge oss en aning: 9 bronssvärd av
olika längd och form med guldsmyckade
handtag. Det längsta stötsvärdet hade med
fästet, som dock saknar den krönande
knappen, en längd av 1,094 m. Fästet var
ursprungligen belagt med trä eller
möjligen elfenben, som fastgjorts vid
bronsskaftet med fem guldbeklädda bronsnitar
och prytts med en oändlig mängd ytterst
små guldstavar. Prof. Persson beräknar
deras antal till omkring 5,000. Ett annat
av svärden har ännu i behåll fästets knapp,
en agat, liksom även dess guldbeläggning
med spiralornering. Den omsorg som
nedlagts på dessa vapens utsmyckning visar
tillfyllest, hur högt man i de mykenska bor-
Kntigens stora sigillsten.
garna skattade de yttre maktmedlen och
krigiska bedrifter. Konungen, som
residerade på Mideias borghöj d och fått sitt
sista vilorum i kupolgraven vid Dendrå, var
tydligen en härskare av krigiskt kynne, som
mången gång riktad med byte återvänt till
sin fasta borg från blodiga härnadståg och
vapenskiften i främmande land.
Samma intryck får man också av
konungens sigillstenar, av vilka sex påträffades
i bläckfiskbägaren. Av dessa höra
åtminstone tvenne till d* vackraste och bäst
utförda gemmer, som vi ha kvar från
mykensk tid. Den ena av dessa, av mörk agat,
är även genom sina mått anmärkningsvärd.
Den torde vara den största sigillsten, som
hittills kommit i dagen i mykenska
fyndkomplex. Den har nämligen i
framställningens horisontallinje en längd av 4,13
cm. Den visar bilden av en i sträckt språng
framstörtande tjur, på vars rygg ett lejon
sprungit upp och bitit sig fast i djurets
hals. Den andra större stenen av ljusare
agat med blåaktig ådring företer likaledes
bilden av en av lejon angripen tjur. På
ännu ett par av dessa sigillstenar ser man
lejon, sammanställda med fredliga djur, som
fallit offer för rovdjurens blodtörst. Prof.
Persson finner det med rätta
anmärkningsvärt, att på icke mindre än fyra av
konungens sex sigillstenar lejonet förekommer.
Sammanställer man dessa sigillstenar med
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
