- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
526

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En svensk forskarbragd på klassisk mark. Av Lennart Kjellberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lennar t Kjellberg

av en halv meter. Dessa föremål ha
sålunda importerats eller hemförts från
Kreta. Av kretensiskt ursprung äro även
trenne större alabastervaser. En dylik pjäs
av egyptiskt material visar hän på
förbindelser med det gamla sagolandet vid
Nilens stränder, om det också torde vara
sannolikt att Kreta i detta fall förmedlat
förbindelserna. Dessutom påträffades på
gravens golvyta ett avbrutet bronssvärd
och i närheten en massa glaspärlor, som
troligen bildat en tofs vid svärdfästet,
vidare skurna och med hål försedda
vild-svinsbetar, som sannolikt prytt en
läderhjälm. Utom dessa till en krigares
utrustning hörande fynd kommo vid gravens
noggrannare undersökning och rensning
även en hel mängd prydnadsföremål i
dagen, såsom en mussla och en
nautilus-snäcka av guld, en rund skuren karneol
med bilden av en hjort, hundratals
glaspastor av ovanlig storlek och med många
olika mönster ur den välkända mykenska
repertoaren: tritonmusslor,
argonantus-snäckor, bladrankor o. s. v. Flera av dessa
glaspastor hade ännu ett tunt överdrag
av guldbleck i behåll. Ett fynd av
säregen art visar, vilken oerhörd flit och
omsorg mykeneerna nedlade på dräktens
utsmyckning, nämligen de tusentals små
glaspärlor av olika färg, vitt, blått, gult
och brunt, som lågo tillsammans och
täckte hela stycken av gravens golvyta. En
approximativ beräkning av deras antal
slutar på en summa av ungefär 40,000. Med
hjälp av saponlacket lyckades man
upptaga flera med pärlor betäckta jordflak
och hoppas vid det tidsödande
konserveringsarbetet kunna fastställa den
ifrågavarande dräktens rika pärlmönster.

De keramiska fynden voro också ganska
rikliga, men kräva först ett grundligt
rengörings- och konserveringsarbete, innan de
kunna vetenskapligt bearbetas. De äro av
största vikt för dateringen av graven, som
prof. Persson emellertid med ledning av

dessa vasfragmenters redan vid
framgräv-ningen synliga dekoration anser sig kunna
sätta till omkring 1250 f. Kr. Denna
kult-grav skulle sålunda vara ungefär 100 år
yngre än kupolgraven.

Även i den sist undersökta
kammargraven anträffades ett par mindre, endast
0,40 m. djupa schakt, av vilka det ena
tyckes ha tömts av gravplundrarna. Det
andra däremot befanns orört. Det var till
största delen fyllt av ben efter
offerdjuren, nötkreatur samt får och getter. Bland
dessa djurben påträffades emellertid
dessutom en rätt illa medfaren silverskål med
guldkant och ornamental
reliefutsmyckning. Efter lämplig behandling av en
skicklig konservator torde denna för
dateringen av graven viktiga pjäs i det
väsentliga komma att återfå sitt ursprungliga
utseende. Därjämte fann man i detta
schakt en stor blomma av elfenben med
rörlig pistill och en vacker karneol med en
framställning av tvenne liggande tjurar
samt längst ned en offerkniv av brons.

Som redan nämnt, påträffades i denna
stora kammargrav icke ett enda
människoben, ja icke ens en tand. Prof. Persson
har, som redan framhållits, sökt
förklaringen till detta överraskande faktum däri,
att graven skulle ha varit en s. k. kenotaf.
Denna präktiga grav skulle sålunda ha
iordningställts och utrustats med allt
vad den eller de döde — prof.
Persson räknar med minst tvenne, en man
och en kvinna —■ kunde behöva i livet
efter detta, »en fast uppmurad härd att
värma sig vid, husgeråd (de 33
bronsföremålen), vapen, kläder, alabastervaser,
lampor o. s. v., allt föremål vid vilka de döda
i livet hängt fast». Och de dödas törst
efter blod, som av Homeros så åskådligt
skildras i Odysséens underjordsscener i
elfte sången, den s. k. Nekyia, skulle ha
tillfredsställts av offren på slaktbordet.
Den nu nämnda gravutrustningen faller
helt och hållet inom ramen av vad vi redan

526

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free