Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Leander Engström. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhræus
Renf’r u ko s t. 1917.
Tillhör grosshandlaren John Josephson.
det koloristiskt sköna och i karaktären väl
träffade porträttet av Ludvig Nordström
— det ojämförligt bästa arbetet i hans för
övrigt tämligen tvivelaktiga porträttmåleri.
Till samma epok hör också »Falken,
regnbågen och vattenfallet», varest
konstnärens svärmiska naturkänsla utvecklar
sig med en österländsk prakt, där
färgens osmultna materialitet dock
betänkligt försvagar intrycket av de till
safirer och smaragder förbytta
vattendroppar, som gnistra mot klyftans
djupblå grund.
Under de sista krigsåren, då han gjorde
lysande ekonomiska vinster, hade Leander
Engström, liksom på sin tid Marcus
Larsson, stundom förfallit till sensationsmåleri.
Då den ekonomiska reaktionen inträdde,
och publiken uteblev, kände han ett behov
att återgå till allvarligare studium av det
för landskapsmålaren i grund och botten
främmande figurmåleriet. Följande den
internationella konströrelsen, som vid denna
tid sökte anslutning till prerafaeliterna,
utflyttar han 1920 med barn och blomma till
Florens, i vars gallerier han uppställer sitt
staffli framför förrenässansens i Cimabue»
art huvudhängande madonnor, vilka han
känslosamt kopierar. Men skall han sedan
omsätta den nyförvärvade kunskapen i
självständiga skildringar av det nutida
italienska folklivet, så återkommer i ett
sentimentalt schematiserande manér
samma huvudhäng i förening med rullande
ögonvitor i hans vattenbärerskor och
blomsterflickor. Lika ytligt är hans grepp
på färgen, då han i sin iver att uppånga
sin nordiska kolorit till italiensk hetta
förlorar sig i rödgulgröna triader, som stå lika
fjärran från renässansens grundackord
som negermusik från Palestrina.
Med undantag av ett par mera haltfulla
landskap från Assisi svirrar hela det
italienska måleriet i glansen av en jättestor
såpbubbla, vars ihålighet Leander
sannolikt tidigare genomskådar än de tillskyn-
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
