Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Resor från ifjor. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
skare och togos av denne mycket älskvärt
om hand. Hoptorkade efter sina
ökenvandringar utplanterades de på gödkur hos en
man med rykte för helighet och god
matlagning, bosatt i en undangömd mjölk- och
honungsnejd; vad denne lät sätta fram för dem
såsom första mål bryter sig tilltalande mot
orientalisk föda sådan man oftast får den
skildrad:
Burna av tvenne tjänare kommo: tvi kapuner,
kokta i olja, vilkas feta bröst glänste som koppar;
vilande på ett fat av lera, enkelt och skönt ornerat
likt de arkaiska grekernas; en skål med röd
honung; vitt nykärnat smör, glittrande av klara
droppar; två’ stora bröd, varma och doftande, Iena och
lockande, och till sist en tebricka med brokiga,
skönt klingande kristallglas . . . Varken förr eller
senare har jag ensam ätit en hel kapun . . . hadjen
följde ätandet med stigande beundran; ibland bröt
ett ’saha’ — tack — över hans läppar. Ty maten
hålles lika högt i ära som hos de homeriska
konungarna, och vill du hedra din värd skall du äta
som en oxe och stöna av mättnad.
Abd-el-Krim visade sig vara en gestalt av
kungligt snitt, och hans undersåtar funno sig
utmärkt tillrätta med kriget, åtminstone så
länge det huvudsakligen var fråga om
spanjorer. De visioner, som under kriget
frammanades av berbervänliga skribenter och
vari riffsultanen och hans anhängare
framställdes såsom en jagad flock, hetsad från
dal till dal av aeroplaneskadrar och
flygande kolonner, hjälplös inför européernas
bättre vapen, med mera, få inte mycket stöd av
denna skildring. Tvärtom skänka här alla
berbiska interiörer ett intryck av
kallblodighet och behärskning, för att inte säga
trevnad. Varie by tycks ha haft sin bombgrotta,
i vilken man promenerade ner vid
annalkande flygsurr för att förnöta tiden med
te-drickning och anekdoter, tills flygarna utöst
sitt förråd över ortens omgivningar och
lyckats bibringa ett och annat tomt ruckel
någon större eller mindre skavank. Gedigenhet
och välstånd beträffande vapen och
utrustning spred sig till vida kretsar i riff-landet
tack vare byte från spanjorerna; dessa
sistnämnda svara för pjäsens sorglustiga inslag,
hopträngda här och där på någon
landstig-ningsplats och nonchalant pepprade från
kringliggande höjder av Abd-el-Krims
artillerister och tiraljörer. En filosofisk berber
— de göra alla ett mycket filosofiskt intryck
— summerar sin åsikt om kriget:
Det är bra med kriget, sade Mohammed Ali
att vi inte dö så mycket som förr. Innan vi hade
det riktiga kriget med spanjorerna, låg den här
byn i fejd med den där, och båda med den bakom
bergen. Ja, vi sköto på varandra från ett hus till
ett annat. Sidna (’våra herrar’ — Abd-el-Krim och
hans broder) ha förbjudit allt sådant nu. Om
någon dödar en man, skall han själv dö . . . Vi äro
ett folk och vi ha en konung.
Naturligtvis blev det värre senare, när
fransmännen på allvar kommo med, vilka
förstodo sig på spelet nästan lika bra som
berberna själva; men man har svårt att
tänka sig att folk som berberna någonsin
lånar sig åt en pacificering .i större
utsträckning än som för ögonblicket kan befinnas
lägligt. Abd-el-Krims båda svenska gäster
funno det lika besvärligt att taga sig ur hans
rike som att komma ditin; till sist hamnade
de likväl någorlunda välbehållna i Tanger.
Resultatet blev värt strapatserna: denna bok
är utan tvivel den bästa bland här
föreliggande inhemska alster.
T. E. Lawrences berömda Uppror i öknen
vore naturligtvis inte mycket betjänt med att
bli värderad som den bästa bland samtliga;
ty på mer än ett sätt hör den till en helt
annan klass än de andra. Dess författares
tydliga avsikt har varit att åstadkomma ett
verk av förblivande värde, och det kan inte
råda något tvivel om att han lyckats. Sådan
boken av honom själv utsläppts till
allmänheten — och alltså sådan den här föreligger
försvenskad ■—- lär den omfatta mindre än
hälften av innehållet i hans ursprungliga
verk, vilket existerar endast i ett fåtal
exemplar såsom privattryck och redan i Amerika
betalats med priser som någon bättre
Shake-spearefolio. Det lär inte bara bero på
excentricitet att Lawrence vägrat allmänheten
tillgång till sin berättelse i dess helhet, inte
heller på någon alltför stor artistisk
otillfredsställdhet med vad han åstadkommit;
enligt hans biograf, Robert Graves i
’Lawrence and the Arabs’ (ett skralt hastverk men
innehållande en del sakuppgifter) skulle han
ha att påräkna minst ett dussin
ärekränkningsmål från militärer och politiker, därest det
fullständiga verket, kallat ’The seven Pillars
of Wisdom’, bleve utgivet offentligt.
Boken i sin offentliggjorda form synes ha
åstadkommits på det sättet, att Lawrence helt
enkelt utvalt lämpliga kapitel här och där i
det större verket samt utan vidare buntat
dem samman till en bok utan att brv sig om
att åstadkomma övergångar eller markera
luckor; trots skildringens bredd har därför
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
