Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sång i mörkret. Av Ragnar Jändel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNO I MÖRKRET
Av RAGNAR JÄNDEL
Nog vågar du skina litet mer,
sol, på mig och de mina!
Nog tåla vi värmen ett litet grand
utan att förtvina.
Nog vågar du öppna porten på glänt,
väktare, och visa
något av världens härlighet —
nog tåla vi denna lisa!
Vi skola ej banna vår ödeslott,
vi skola säkert ej rymma.
Tillbaka med hjärtats hunger vi gå
igen, när det börjar skymma.
Tätt mot ditt bröst, o ensamhet,
vi skola pannorna luta
och av din sträva och tunga hand
sällsamma smekningar njuta.
Nog vågar du skina litet, sol,
nog tåla vi leken, fader!
Nog kunna i världens visbok vi
få stava några rader?
Vi lägga den snart så trötta bort
–vi stiga för knarrande trappa
upp i det ödsliga bo du gav
att höra ditt hjärta klappa. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
