- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
578

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Eugène Delacrox. Av Paul Jamot. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paul Jam o t

hände att de bästa till en början och länge
nog blevo misskända, ha verkligen få
målare mottagits med en så häftig och så
envis fientlighet.

Delacroix är, synes det, den förste
store konstnär som fått erfara denna
hittills okända antagonism mellan konsten
och publiken. Han blev ytterst överraskad
av den, ty om han också var likgiltig för
framgångens mera positiva och materiella
former, älskade han berömmelsen och
trodde sig skapad för den.

Han var icke mer än tjugosex år då
hans namn redan blivit känt genom
Dantes båt och Blodbadet på Chios. Men
ända till sin död förblir han en
omdiskuterad konstnär, på varje hans verk lurar de
goda borgarnas ovilja, och det får tjäna
som skottavla för journalisternas grova
skämt. Ännu i dag har ej allt motstånd
brutits, och det är icke länge sedan Degas,
som vacklade i sin förkärlek mellan Ingres
och Delacroix, kunde säga: »Han är den
billigaste bland mästarna.»

Men han har åtminstone funnit goda
vårdare om ’sin ära; forskarna, som
samlat dyrbara dokument, och en stor skald,
hans jämlike i många avseenden, Beau-

delaire.

Den som bäst kan vittna om Eugène
Delacroix’ liv, det är Delacroix själv. Ty
han har skrivit mycket. Hans kritiska
studier över Rafael, Prud’hon, Poussin,
Det skönas växlingar, etc., voro länge
svåråtkomliga i de tidskrifter, där de
ursprungligen varit införda, eller i Pirons
bok, som kom ut omedelbart efter
konstnärens död i en mycket begränsad
upplaga: Delacroix, Sa vie et ses æuvres.
Nu äro de däremot i de båda volymer
som de fylla åtkomliga för alla läsare.
Dessa sidor innehålla många tankar och
omdömen värdiga en stor och vis ande,
även om, såsom ibland händer, en viss
oerfarenhet i litterär komposition kan
göra en studie som helhet en smula tung-

rodd. Konstnärens personlighet
framträder med oändligt mycket större frihet och
kraft i hans privatbrev. Men ingenting
kan jämföras med hans Dagbok, denna
enastående bok, som dock ingenting
annat är än en följd av fragment, många
blott nedskrivna i ofullbordade eller
slarviga satser. Allt eftersom tiden gått och
många specifikt litterära berömmelser
sjunkit i glömska, fast de en gång voro
lysande, har detta i sitt slag unika
dokument fått ökad betydelse därför att det
berättar om den kanske mest franske av
våra intellektuella stormän, en ättling av
våra psykologer och moralister.

Unik är sannerligen denna bok som
verk av en målare, och en stor målare.
Man bör icke förvåna sig att en berömd
konstnär skriver om sin konst och
upptecknar resultaten av sin erfarenhet i
föredrag, essayer eller memoarer. Allt ifrån
den gamle florentinaren Cennino Cennini
till penselns allra senaste skrivlystna
konstnärer, över Leonardo, Le Brun och
Reynolds, skulle man kunna citera många
hedervärda namn. Det är redan mera
sällsynt att en målare publicerar studier i
historisk kritik, vilka kanske blott skilja
sig från dem man finner under
specialisternas namn genom en viss ojämnhet i
greppet, en upphöjdare tankegång och en
säkrare kunnighet. Men något man ännu
aldrig sett, det är att en stor målare
skrivit, icke ett briljant stycke litterär
improvisation eller några raffinerade
experiment som Degas’ poesi, utan ett
auktoritativt verk, som varit hela hans livs
förtrogna och som i sin mest
ursprungliga del förutsätter en överlägsen
specialbegåvning utan nödvändig relation till det
konstnärliga snillet.

Delacroix’ dagbok var för Maurice
Barrès en favorit bland böcker. Man kan
väl förstå en dylik förkärlek hos
självanalytikern, som uppfunnit »jagdyrkan»
och som kallat en av sina böcker Un ama-

578

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free