Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Selma Lagerlöf. Till 70-årsdagen den 20 november. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf
»L a g e r löf s g år d e ni> i Falun. Selma Lagerlöfs hem 190J—/<?/<?.
Eriksson korsar köpekontraktet. Det finns
ett annat ställe i boke,n, där man erfar
något liknande. Stark Ingmar, som är
traditionens levande fäste, en sagogestalt av
övernaturlig resning, på ett
hemlighetsfullt sätt nnderkunnig om naturens
krafter, har en rosenbuske utanför sin stuga.
Man vet att det bor småfolk under den,
och därför vårdar han den som ett barn.
Men svärsonen Hellgum hugger bort den
i sitt religiösa nit. Med Stark Ingmar och
Selma Lagerlöf sörja vi och vredgas över
tilltaget. Är det inte en sådan rosenbuske,
hotad från alla håll av väckta och nitiska
människor, som ho.n i sin diktning
omhuldat ?
Andra delen av den stora romanen
handlar om dalfolket i Jerusalem. Men i
berättelsens bakgrund skönjes ständigt
hemlandet. Under den heta och sjuka sommaren
läser Hellgum för de sina ur
krönikeboken 0111 hur Hiskia, när
assyrerkonun-ge,n Sanherib drog upp mot Jerusalem, lät
dämma upp den ström som försåg staden
med vatten. Hellgum uppmanar dem att
gå och söka upp de nu bortglömda
källornas läge. Men Hök Gabriel Mattsson sä-
ger då att han för sin del inte tänker på så
heliga och märkvärdiga ting, utan att han
från morgon till kväll ser för sig en älv
som den dag som är rinner med friskt och
ljust vatten. Då de andra se spänt på
honom tillägger han:
»Jag tänker på en älv, som hämtar tillflöde
ur många bäckar och åar och kommer bred
och vattenrik fram ur mörka skogen och är så
klar, att man ser alla de kiselstenar, som ligga
och glittra på bottnen. Och den älven är inte
uttorkad som Kidron eller blott en dröm som
Hezekiels flod eller omöjlig att finna som
Hi-skias, utan den forsar och strömmar ännu i
denna dag. Jag tänker på Dalälven.»
Det säges i Jerusalem åtskilligt om den
uppgift som dalabönderna ha att fylla i
Palestina, om att de skola hjälpa till att
väcka det sovande landet, men det ligger
ingen starkare övertygelse i orden. Bokens
hjälte är Ingmar Ingmarsson, och han
förblir hemjorden trogen. När han kommer
till Jerusalem för han med sig ett stycke
dalabygd åt sina landsmän. Lika
emanciperade som de amerikanska kolonisterna
äro, lika traditionsbundna äro de svenska
bönderna. De vantrivas, och Ingmar för-
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
