Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sångsällskapet Orphei Drängar (O. D.) Några ord med anledning av 75-års-jubileet. Av Knut Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Nyblom
Jo nas W idé n.
senterade. Vi finna t. ex. Danmark från
äldre tider företrätt av Peter Heise och
Lange-Müller, Norge av den inom detta
gebiet oförliknelige Halfdan Kjerulf och
vidare Reissiger och Nordraak, Finland
av Pacius och sist Sverige av Bellman,
Haeffner, Geijer, Wennerberg, Josephson,
Otto Lindblad, Aug. Söderman, Ludv.
Norman, Ivar Hallström och prins Gustaf —
detta blott för att nämna några namn bland
dem som i äldre tider tillfört manssången
pärlor av bestående värde. I deras
kölvatten följa sedan en hel rad yngre
kompositörer, och särskilt har det varit Finland som
varit föregångslandet med namn sådana som
Sibelius, Merikanto, Järnefelt, Melartin och
Törnudd m. fl. samt först och främst
manskörlitteraturens heros i Norden, Selim
Palmgren.
Efter Haeffner och Geijer var det i
Sverige speciellt Crusell, Nordblom, Tullberg och
Laurin som försågo manskörsången med
litteratur, men det stora genombrottet skedde
först i Lund med Otto Lindblad och senare
vid det uppsvenska universitetet genom
Gunnar Wennerbergs fosterländska hymner.
Uppsalasången, som dock räknar betydligt
äldre datum för sin födelse, hade under årens
lopp haft en rad dugliga dirigenter efter
Haeffner, såsom Tullberg, Laurin,
Meijerberg, Myrberg, Wennerberg, Engström och
Josephson, men det var först med
sångarfärden till Norge 1852 som rätter man kom på
rätter plats, då till anförare korades den
sedan vida kände Oscar Arpi, segraren vid den
internationella tävlingen i Paris 1867. Bland
körens ypperliga första tenorer vid den
norska färden befann sig en ung
tjugotreårig fil. stud. av Sörmland-Närikes
nation Jonas Widén, och det var han
som hösten därpå fick den geniala idén
att kring sig och Arpi samla ett dussin
intresserade studenter för att bilda ett
exklusivt sångarsällskap, vilket ur
studentkårens allmänna sångförening skulle hämta
nya medlemmar efter strängt val och ägna
sig åt en repertoar som något skilde sig från
den sedvanliga. Sångsällskapet stiftades av
tretton medlemmar den 30 oktober 1853, och
i detsamma invaldes denna afton, utom
Widén och Arpi, nio sångare, en pianist och
en s. k. »auditör» eller notvändare, en titel
som sedermera, närmare bestämt 1861,
omändrades till »farbror» och innebär ett slags
hedersledamotskap utan skyldighet att vara
kunnig i den svåra konsten att »vända
noter». De nio sångarne voro andra tenorerna
Fredrik Kröning-svärd, Anders Arhusiander,
västmanländingar, och Hjalmar Uggla,
småländing, första basarne Erik Gust. Schram,
Karl Nordlund, uppländingar, och Johan
Hambraeus, gottländing, samt andra basarne
Gottfrid Wibelius, uppländing, Jaques
Kinberg, gottländing, och Olof Hålén, gästr.-häls.
Pianistens namn var Johan Göthe Boije
och »auditorens» — sedermera även i livet
auditör — Emanuel Ocklind.
Widén vände sig vid första
sammankomsten till sin kamrat Wibelius och frågade,
vilken kvartett man skulle börja med. Det
föreslogs Fredmans Epistel N: o 14 »Hör,
I Orphei Drängar», och det är efter den
sången som O. D. snart nog tog sitt namn.
Icke kunde Widén och hans medstiftare den
gången ana, att den lilla sammanslutningen,
som hade sitt första möte hos »Österbergs»
i Hotel d’Upland vid Östra Ågatan i
Uppsala, med tiden skulle växa ut till närmare
halvtannat tusental medlemmar och komma
att spela en så ingripande roll såväl inom
som utom landets gränser.
Samma höst som O. D. stiftades var
director musices Jacob Axel Josephson borta
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
