Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sångsällskapet Orphei Drängar (O. D.) Några ord med anledning av 75-års-jubileet. Av Knut Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K ii 7i t Ny blom
sällskapets bästa röster fingo tillfälle låta
höra sig i romanser av A. F. Lindblad,
Geijer, Kjerulf, Hallström, Josephson och
framförallt dansken Peter Heise. En gärna
anlitad solist var Carl Rupert Nyblom, som
ännu så långt fram i tiden som våren 1883,
ehuru ordinarie professor sedan sexton år,
vid den sedvanliga vårkonserten å Gillesalen
föredrog ingenting mer eller mindre än arian
nr Figaros bröllop och vid femtiosex års
ålder för sista gången sjöng offentligt, då
han våren 1888 föredrog Ivar Hallströms
»Om kvällen».
Det blev kungssorg i den lilla
universitetsstaden, när underrättelsen spred sig att Jacob
Axel Josephson ingått i den eviga vilan, och
stor är den tacksamhetsskuld i vilken
Uppsala och icke minst O. D. står till
honom för det uppoffrande och kärleksfulla
sätt, på vilket han under hela sin
universitetstid ömmade för musikens höjande vid
Fvris’ strand.
Till efterträdare både som director musices
och dirigent i O. D. valdes den knappt
trettioårige sörmlandsstudenten och fil.
kandidaten Ivar Eggert Hedenblad, och samtidigt
inrättades inom sångsällskapet en ny
värdighet, »Hederspresidenten», till vilken
enhälligt korades professor C. R. Nyblom, som
kvarstod på denna post tills han 1898
avflyttade till huvudstaden. Först 1901 korade
sällskapet ny hederspresident, då denna
värdighet tilldelades professor Axel Erdmann,
vilken med brinnande intresse ingrep i O.
D: s verksamhet och trots tre års frånvaro
på grund av sjukdom innehade sysslan till
sin död i november 1926. I april 1928 intog
svenska kyrkans primas, ärkebiskop Nathan
Söderblom hederspresidentens stol.
Hedenblad, som fått sin musikaliska
uppfostran under Jadahson, Oscar Paul och
Reinicke i Leipzig, gick i Josephsons fotspår
när det gällde val av repertoar, och de
or-kestrala sakerna försummades nästan
aldrig under de tjugonio år han med sådan
heder ledde O. D: s öden. Redan 1875 hade
han vid tjugofyra års ålder korats till
Uppsala studentkårs allmänna sångförenings
anförare, och i spetsen för denna vid
världsutställningen i Paris 1878 med en
hundra-mannakör skördat lagrar. Två år förut hade
han med en Uppsalakör besökt Holland,
Belgien och England, och 1888 finna vi honom
med en utvald kör vid
Köpenhamnsutställningen.
Man kan kalla den Hedenbladska tiden
upptakten till de stora sångarfärderna, men först
efter nära trettioåtta års existens startar
sångsällskapt O. D. 1891 sin första stora
sångarfärd i eget namn. Denna företogs
inom landets egna gränser, enkannerligen
mellersta och västra Sverige med nuvarande
professor Frans von Schéele som talare, och i
andra tenorstämman såg man nuvarande
ärkebiskopen, Nathan Söderblom. Året därpå
upprepas färden genom östra och södra
Sverige med en avstickare till Hamburg.
1894 företogs den mångomtalade färden till
Norrland, Finland och S: t Petersburg med
uppvaktning för tsar Alexander III och som
slutade med den sorgliga kolera-epilogen
vid Fej an. Fyra år senare 1898 besöker
O. D. Danmark, Hamburg, Dresden och
Berlin med sångaruppvaktning för kejsar
Wilhelm II, 1903 styres färden över Norrland
till Norge, utan att man känner en aning
om den två år senare inträffade
unionsupplösningen, 1905 bär det av till Tyskland,
Prag, Wien och Budapest, och 1907 far
Hedenblad ut på sin sista sångarfärd över
Köpenhamn, Hamburg, Amsterdam till London,
där en stor seger vanns i Queen’s Hall inför
en kräsen engelsk publik.
Om man därtill lägger sångarfärden till
Paris 1900 — dock icke i O. D: s namn —
med en kör om hundra man, varav åttio
tillhörde sällskapet, hann Hedenblad som
O. D: s ledare vara med om nio större
sångarfärder, varav åtta utom landets gränser.
Hedenblad var ingen djup musiker som
hans företrädare, men han var den
entusiastiske studenten ända ut i fingerspetsarna,
den börne administratören och organisatören,
och han lade en synnerligen stor vikt vid
ordet, dikten, när det gällde att rätt tolka
en sång. Han framträdde även som lycklig
kompositör och har bl. a. skänkt
kvartettsången tvenne bestående skapelser,
dryckesvisan »I gamla Svealand» och den lyriskt
veka »Venetiansk visa».
Den 16 juni 1909 gick han vid ännu ej
fyllda femtioåtta år ur tidén och lämnade
även han ett stort tomrum efter sig,
hängiven studentstaden och studentsången som
han hela sitt liv varit.
Efter ett års interregnum, då O. D. leddes
av violinisten och musikläraren kand.
Wilhelm Lundgren, kallades den nyutnämnde
director musices Hugo Alfvén till O. D: s
ledare på hösten 1910, och han har således,
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
