Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Agnes von Krusenstjerna. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnes von Krus ens tjerna
tiske läkaren Stefan Norelius enligt ali
beräkning skulle bundit sig vid den fina och
försynta fru Ester, där faller han i stället
offer för blodets gyckel, som här driver sitt
spel i form av Tyra, vars enda lockelse
skulle vara att finna i en viss sensuell charm.
För ett stackot famntag äventyrar och
offrar han sålunda det viktiga som står på spel.
Det är tragiskt, det är frånstötande, ja, rått,
om man så vill. Törhända är det dock sant.
Inte mindre pinsamma äro den inte längre
unga och inte ännu gamla fröken Steens
känslor för den adertonårige Krister. Detta
bisarra förhållande, hugfäst med lika befogat
öppen blick för löjligheterna i ett redan
halvslocknat känslolivs sista, hektiska
uppblossande som med insiktsfullt och vemodigt
medlidande, hör till de partier i boken, som
man helst vill lägga på minnet. De avsnitt,
som beröra den morfinhungriga
Stockholmsfrun, skulle däremot otvivelaktigt, utan
större förlust för romanens komposition, ha
kunnat bortgallras. Det kan emellertid i sin
helhet gälla om denna pensionatshistoria, denna
studie över en grupp undantagsmänniskor
(»De ha alla något som skrämt dem, ett
spöke, som de äro rädda för»), att den så gott
som aldrig hemfaller till den banalitet, som
så få svenska nutidsromaner med njuggan
nöd undgå.
Med enbart ovannämnda två böcker
skulle Agnes von Krusenstjerna möjligen berett
sig en aktningsvärd plats som en sober och
intelligent artist bland sina kolleger i
bel-letristiken. Huvudvikten i hennes
författarskap är likvisst inte förlagd till dessa två
volymer. Ett ovedersägligen större verk, i
högre grad förtjänt av intresse, ett verk där
det tages kraftigare tag, och där den
utomordentligt plastiska och fullödiga formen
sluter sig kring ett innehåll av djupare och
mer gripande art, har hon fullbordat med
sina tre böcker om Tony: Tony växer upp,
Tonys läroår, Tonys sista läroår.
II.
Där Martin Birck, som år 1901 gjorde sin
så klädsamt melankoliska entré i det litterära
medvetandet i Sverige, hade att utkämpa
mestadels endast förpostfäktningar mot
diverse svartal fer —■ ty var det, utan att någon
förfärlig anklagelse för »gottköpspessimism»
ei. dyl. reses, reverenter sagt, i själ och
hjärta mer? —, där skulle alltså ett tjogtal år
Fot. Benkmv.
Agnes von Krusenstjerna.
senare en kvinnlig kusin till honom, Tonv,
få pröva på hårdare tag och röna
våldsammare motstånd.
Om det var en slump, om det var
Sieg-mund Freud, eller om det var en plötslig och
samfälld påminnelse om ett övermåttan
optimistiskt gammalt talesätt, att varje
människa kan åstadkomma åtminstone en roman,
nämligen sitt eget livs, som för några år
sedan föranledde — och förledde —• en god
del svenska författare att hängiva sig åt
romanskrivning i en mer eller mindre
förtäckt autobiografisk genre, det är en sak
som till sista och avgörande instans må ha
gudarnas knän — försåvitt inte dessförinnan
någon forskare givit sig i kast med och löst
detta epidemiska problem. Alltnog: en mängd
skildringar om ungdom, som inte voro
avsedda för uflgdom, kommo till, och Martin
Birck fick i en handvändning åtskilliga mer
eller mindre nära släktingar, som maliciöst,
humoristiskt eller djupt allvarligt
rannsakade sina egna hjärtan och njurar;
åtminstone tre av dessa resa berättigade anspråk
på att inte bli bortglömda i första taget. Den
första är Stellan Petréus, och hans distinkta
talan fördes av Gustaf Hellström i
»Dagdrömmar»; under ett överdådigt ordfvrver-
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
