- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
644

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Viktor Rydberg. Till hundraårsminnet. Av Algot Werin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Algot W er in

Förr stod parnassen i en hednisk värld,
och kring dess dubbla toppar dansade
i evigt solsken ungdomsfriska Gudar;
men vid dess fot låg världens medelpunkt,
Apollostaden med sitt vishetstempel.
Ingivelsen, den gudasände, hade
sin källa där, och ur orakelhålan
det mörka ödets anderöster stego,
från jordens hjärta skickade i dagen.
Nu står parnassen i den kristna kyrkan,
men vigd och helgad, renad och förädlad.

Tegnér vägrade kategoriskt att skilja
mellan hedniskt och kristet. Läs Nya
testamentet, sade han till sina
Smålandspräster, men glöm inte att göra er
hemmastadda i den fornvärld ur vilken dess
skrifter växt fram, ty kristendomens
nycklar ligga strödda överallt i de urkunder
som kallas hedniska. Tegnér ryckte väl
på axlarna, när han tillade: »Hedniska
-—■ vad betyder det? Kunde det finnas en
kristendom, om icke en hedendom
föregått ? Världshistorien är dock genetisk,
hon känner intet språng, endast en
fortgående kedja, en oavbruten utveckling . . .
Vore det annorlunda, hade kristna korset
icke sitt fotfäste i en föregående bildning,
hednisk så väl som judisk, sannerligen
det stode icke nu och överskyggade hela
den bildade världen, det bure ej på sin
panna solvisaren som avskuggar det eviga
ljuset.» Den förmaning han sålunda
riktade till prästerna i sitt stift var av
samma art som den han gav de lagerkransade
magistrarna i Lund:

Vad mänsklighetens härlige ha sökt
sitt hela sköna, rika liv igenom
väl är det värt att sökas av oss alla.

För många måste det te sig absurt och
anstötligt att en människa, som råkat
födas efter Kristi framträdande, skulle i
salighetshänseende vara bättre ställd än en
Platon eller en Cicero. För Tegnér tedde
det sig så. Fredrika Bremer, som
i mindre grad var en esprit fort,
grubblade mycket över denna sak, och med sin

vanliga rättframhet frågade hon de
präster och teologer hon råkade vad de tänkte
därom, men erhöll aldrig något
tillfredsställande svar. I sin sista roman, Fader
och dotter, berättar hon om en lektor
Norrby, som uppfostrats i ett strängt
ortodoxt hem, men som bringas att tvivla,
framförallt sedan han stiftat närmare
bekantskap med den klassiska forntiden,
dess ideal och dess dygder, som av hans
lärare benämnts »lysande synder». Den
nya bibelkritiken gör sedan sitt till att
stärka honom i hans fria tänkande. Han
vill förena antik stoicism och kristlig
fromhet. »Det felas i vår litteratur,»
säger han till sin dotter, som helt delar hans
vetenskapliga och litterära intressen, så
som i Den siste athenaren Hermione
delar sin fader Krysanteus’, »en brygga
emellan hedendomens och kristendomens
filosofi över själens och livets viktigaste
frågor.» Detta verk, som skall kallas »Det
gamla och det nya livet», vill han
tillsammans med dottern utarbeta. Året efter
denna berättelse och säkerligen icke utan
samband därmed kom Den siste athenaren,
där Rydberg slog bryggan mellan
hedniskt och kristet. Han vägrade i likhet
med Tegnér att tro på något Guds
plötsliga och radikala ingrepp i
världsutvecklingen. Den siste athenaren handlar
liksom Epilogen om kontinuiteten i
mänsklig bildning och om ting som
»mänsklighetens härlige» ha sökt både före och
efter Kristus.

Viktor Rydbergs religiösa position var
i längden inte hållbar; tidens svallvågor
ha gått över den. Men för många var den
ett fäste i en orolig tid. På alla
kulturområden, inte bara det religiösa, stod
Rydberg som en förmedlare mellan
gammalt och nytt, mildrande brytningen. Tack
vare honom blev det andliga klimatet i
vårt land mindre bistert än t. ex. i
Danmark, vars samtida litteratur saknade en
person av hans läggning och mått.

644

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free