Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Christian Eriksson. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Strömbom
över den ledande personligheten. Denna
höga uppskattning av den svenska
allmogens okuvliga frihetskärlek är inte blott ett
uttryck av allmänt liberal
historieuppfattning hos konstnären. Han har aldrig glömt,
att han själv är en son av allmogen och från
ett härad, där varken fogdar eller
brukspatroner haft över sig mycket att säga.
I sin okonventionella hållning och med
sin karaktärsfulla krönfigur är detta verk,
som nu pryder vår huvudstad, utan
gensägelse en av dennas mest betydande
skulpturer.
Som den man han är och trogen
»Förbundets» principer har Christian Eriksson
alltid skytt fjäsket kring de offentliga
uppdragen. Att han under de senaste fem
åren avlevererat tre historiska statyer får
därför tas som ett säkert bevis för att han
vunnit en mycket djup förståelse hos den
beställande allmänheten.
Dessa tre statyer äro samtliga ägnade
svenska kraftkarlar, tre stora byggherrar
var på sitt område: Baltzar von Platen,
Carl IX och Lars Johan Hierta. Rädslan
för det konventionellt heroiska har ej
lockat Eriksson till nyheter i kompositioneilt
avseende. Anordningen är den enklast
tänkbara : en gubbe på en sockel. Inga
attribut, inga officiella symboler. Carl IX och
Platen äro återgivna i en hållning, som
uttrycker deras koleriska energi, Hierta i
mera förbindligt lugn. Det märkliga är den
individuella överlägsenhet, som dessa
gestalter besitta. De äro förvisso huvudet
högre än allt folket och behöva ingen
officiell stass.
Carl IX tecknar sig mäktigt mot den
ljusa rymden över Klarälven i Karlstad.
Storskuren, patriarkalisk och uppbrusande
står han där som skyddsherre för alla
senare värmländska brukspatroner.
Som konstverk sätter jag Platen-stoden
än högre. Den bilden besitter en stor
saklighet och en koncentration som ej
överträffas av många moderna statyer i
världen. Om något är detta ett monument över
den svenske herrkarlen, sådan han var då
han satte de djupaste fotspåren i sin tid.
Med rätta påpeka utländska turister att
Sverige är ett lyckligt lottat land, där en
mindre stad kan skaffa sig så betydande
konstverk.
Det är helt visst ingen tillfällighet att det
just varit i skildringen av den skapande
viljans heroer som Christian Eriksson nått
den starkaste sammanfattningen av sin
konstnärliga energi. Ty det måste vara på
en mycket stark stomme av konstnärligt vett
och vilja som denne Värmlandspojke byggt
sin stundom till synes lekfulla gärning.
Följande arbeten av Christian Eriksson äro avbildade i Ord och Bild:
1. Å planscher: Linné, hög relief 1894. Konstforskningen, grupp 1898. Dansa på tå, statyett
1904. Sommaridrott, Vinteridrott, dekorativa grupper (4 bilder) 1905. Grupp på Kärleksudden
1908. Bågspännare, staty 1909. Skridskogångare, staty 1911. Läsande kvinna, staty 1912.
Skrivande man, staty 1912. Johan Turi, statyett 1913. Jakt (Diana), grupp 1921. S:t Göran och draken,
grupp 1924. Carl IX, staty 1926. Baltzar von Platen, staty 1926. Lars Johan Hierta, staty 1927.
2. Som textbilder: Livet, modell till fat i drivet silver 1895 s. 237. Stödet, grupp i silver 1895
s. 240. Skåp 1897 s. 348. Jenny Lind, byst 1898 s. 431. Georg Nordensvan, byst 1901 s. 505,
1925 s. 636. Ur barnvärlden, vas 1902 s. 346. Matsalsskänk 1903 s. 51. Träskulptur å skåp 1903
s. 547. Bacchuståg, relief 1908 s. 136, 137. Commedia dell’ arte, relief 1908 s. 138, 139.
I Ord och Bild inflöt 1895 Edv. Alkmans uppsats Christian Eriksson, några intryck. Carl
Wilhelmsons porträtt av Christian Eriksson är avbildat å plansch i Ord och Bild 1926.
672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
