- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjunde årgången. 1928 /
689

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett mandomsprov. Av Artur Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett mandomsprov

B.: Säg mig rent ut, hur lång tid har jag kvar att leva?

Dr. S. (dämpat): Två, möjligen tre veckor.

B. (tonlöst): Veckor......

Dr. S.: Så är det, tyvärr.

B.: Nej, det kan inte vara så! Jag skulle dö nu — just nu, då framgången,
erkänslan, segern äntligen räckt mig handen. Efter så många år av
vedervärdigheter och fattigdom och skam. — Nej, det får inte vara så, du måste ha tagit
miste. Undersök mig en gång till.

Dr. S. (kallt): Blodprovet står därborta vid mikroskopet.

B.: Men vad vore det i så fall för mening med det hela?

Dr. S.: Vem har sagt, att det skall finnas någon mening! Det har jag nu för
min del aldrig trott. Man får väl försöka leva ändå.

B.: Leva ja ■—■ men dö, det är en annan sak. Har du försökt det?

Dr. S.: Se så, lugna dig nu, min vän. Det där är ju någonting som skall hända
oss alla, en tidsfråga helt enkelt.

B. (skrattar till): En tidsfråga! Ja, det låter säga sig. I synnerhet av den som
själv kan räkna tiden i år.

Dr. S. (torrt): Om den saken vet varken du eller jag någonting.

(En pendyl slår genom tystnaden elva tonande slag.)

B. (Med vibrerande stämma): Rädda mig!

Dr. S.: Det kan jag inte.

B. (bönfallande): Ahjo, om du verkligen vill! Du är ju så skicklig, alla säger
det. Du har gjort underverk. Ja jag vet, att du också är mycket dyr. Men det
spelar ingen roll. Ännu är jag fattig — men jag får snart pengar — mycket
pengar.

Dr. S.: Vet du vad du säger? Din insinuation är en förolämpning.

B.: Nej, nej, jag menade inte så. Förlåt mig. Men jag är verkligen — lite
upprörd.

(Några ögonblicks paus.)

B. (utom sig): Jag vet bara en sak. Jag vill inte dö — jag kan inte dö — inte
nu. Här på mina knän ber jag dig rädda mig.

Dr. S.: Res dig! Vad är du för en krake! Har du då ingen respekt för dig
själv? Är du en man!

B.: Jag är en människa. En människa som inte vill dö.

Dr. S.: Ja, det är ju en naturens paradox. Men tänk på de miljarder människor

44—Ord och Bild, årg. go.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1928/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free