Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Höffding. Av Carl Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Hellström
färgacl uppfattning av geniet. Han sägs
en gång ha med obehag beskådat en
solnedgångs banala färger och därvid yttrat
att han fann det hela vara ett fuskverk i
jämförelse med den verklighet som
konsten ger. En natt befallde han sin hustru
att falla ned och tillbedja honom, då han
ju skapat en värld som var lika skön som
Guds egen.
Markus Larsson led av höggradig
storhetsmani, men denna valde sin narrdräkt
just bland de idéer som då lågo i luften.
På detta sitt sista stadium är idéen berövad
det förnuft och den motivering som den
fått av tänkandet. Höffding har nu varit
med om att ge logisk form åt ledande
demokratiska och liberala idéer. Han har
varit en huvudfigur vid utmyntandet av
dessa, vid omformandet av dem till
gemensam andlig egendom.
Grundbegreppet i Höffdings etik är det
gamla organismbegreppet, som spelat en så
stor roll i romantikens filosofi, att
Wal-zel anser att det är nyckeln till
förståelsen av hela denna riktning. Hos
Höffding förekommer det i mer empiristisk
form, men i grund och botten är det
samma tankeskapelse. Denna etiska
ståndpunkt harmonierar med hans psykologiska
teori om syntesens betydelse i själslivet.
Det högsta själslivet är enligt Höffding
det som i sig förenar den starkaste
koncentrationen med det rikaste innehållet.
Den lågt stående har ett torftigt förråd
av föreställningar, och dessa knytas därför
endast helt bristfälligt samman.
I sin intressanta »Ledende Tanker i det
nittende Aarhundrede» behandlar Höffding
även personlighetsprincipen. Inget
århundrade har mer energiskt knäsatt
denna princip än just det nittonde, och som
dess mest kända förespråkare nämner
Höffding Thomas Carlyle, Emerson,
Erik Gustaf Geijer, Fredrik Christian
Sibbern och Sören Kirkegaard. Emot
århundradets slut strömmar dess kraft ur
andra källor. Höffdmg borde dock kanske
kraftigare pointerat hur tanken på den i
sig fria och självständiga människan, som
är sin egen princip, bröt fram allt starkare
i de politiska idéerna liksom i de rättsliga
och litterära under århundradets sista hälft.
Först om man tar hänsyn till denna
allmänna idérörelse (som till sitt ursprung
och sin verkliga orsak ej fullt kan
bestämmas) kan man förstå Höffdings
betydelse för sin tid. De principer, som han
framställde, voro icke skapade av honom
själv, men han gav åt dem en klar och
konstnärlig form just i den brytningstid
i vilken de voro som mest aktuella. Dessa
principer äro liberalismens högsta
idéinnehåll, och deras konsekvens blir
obönhörligt en fordran på ett demokratiskt
samhälle.
Under den tid, då humanitetsidén gick
från seger till seger, tändes i den
europeiska kulturvärlden ett nytt värde, som
åstadkom stor oro och mycket buller, innan det
slocknade. Det var Nietzsches
övermänniskoteori, som egentligen icke inför en
ny värdering utan återupplivar en
urgammal i en nv från utvecklingsläran
hämtad form. Denna lära om övermänniskan
står naturligtvis i den skarpaste motsats
till humanitetsidealet, och då Georg
Brandes i en essä i »Tilskueren» 1889 med
gillande framställt den, angrep Höffding
honom i en artikel med det betecknande
namnet »Demokratisk Radikalisme».
Detta steg visar Höffdings mod och hans
vilja att hävda sina ideal, ty i de kretsar,
där han umgicks, var — som han själv
säger — Brandes en symbol, något heligt,
som icke fick kränkas. Därtill kom att
Höffding kände ringa sympati för den
falang med vilken Brandes låg i
konstant fejd. Men det är tydligt att
humanitetsidealet var för Höffding något så
värdefullt att alla hänsyn fingo vika, då
det gällde att försvara detta. Striden
fördes med stor hetta, och Brandes förklara-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
