Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Höffding. Av Carl Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha raid Höffdi 11 g
de bl. a., att Höffding var en person utan
betydelse. Höffding själv har sedan
kommit till den ståndpunkten, att
ingen strid behövt föras angående
Nietzsche, då denne i själva verket var en
välfärdsfilosof. »Jeg søgte at vise», (det
var i föreläsningar några år efter
sammandrabbningen) »at hvad der rent
litterært var faldet mest i Øjnene, Læren om
Herre- og Slavemoral og om den sociale
Dualisme, samt Foragten for den store
Hob — det var i Nietzsches’s hele
Tankegang, som man nu kunde overse den,
no-get Afledet, icke noget Fundamentalt.
Hans Grundtanke var Slægtens (icke
Enkeltes, end icke de Stores) Velfærd, og
han mente, — ganske vist inkonsekvent
■—- at social Dualisme var en Betingelse
for den. Brandes o g jeg havde været
enige om at betragte Nietzsche som
Mot-stander af Velfærdsmoralen, og nu viste
det sig, at den var hans Grundtanke.»
Denna sin uppfattning har Höffding vidare
utfört i »Moderne Filosofer». Det
förefaller emellertid som om han allt för
mycket förenklade Nietzsches system, som
ju är rikt på motsatta tankegångar, av
vilka en del äro logiskt grundade och
andra rent pskykopatologiskt betingade. Det
verkar som om vargen alltför lättvindigt
gjordes 0111 till ett välkammat lamm.
Humanitetsståndpunkten har också
påverkat Höffdings religionsfilosofi. Men
genomförandet av en sådan synpunkt i
fråga om religionen är icke så lätt, enär
motsatta tendenser därvid komma i
konflikt med varandra. Å ena sidan måste
religionen som något mycket mänskligt
bedömas milt. A andra sidan måste
humanitetsfilosofien förneka alla de
metafysiska föreställningar, som ingå i alla
religioner. De flesta religioner föreskriva
också etiska bud, som av humanitetsfilosofien
måste avvisas. Höffding har ju också från
början av sin filosofiska bana polemiserat
emot alla de auktoritetskrav, som kristen-
domen ställer på människorna.
Katolicismen vill ju helt binda människan,
protestantismen åter intar en mera inkonsekvent
ståndpunkt. Å ena sidan hänvisar den
protestantiska kyrkan sin medlem till det inre
samvetets röst, å andra sidan tillskriver
den sig själv en relativ ofelbarhet. För att
styrka det sista påståendet hänvisar
Höffding till en av Martensens skrifter. Vidare
ha äldre protestantiska teologer lärt, att
samvetet i fråga om makt och myndighet
står mitt emellan Gud och människan, över
människan men under Gud. Här antydes
möjligheten av en auktoritet, som kan stå
över människans samvete. Men alla
dylika antaganden, enligt vilka något annat
än människan själv är måttstock för
hennes handlande och för hennes tro, avvisas
eftertryckligt av humanitetsfilosofien.
Det religionsfilosofiska problem, från
vilket Höffding utgick, var emellertid
sådant, att det kunde ha lösts utan att den
humana filosofiens synpunkter behövde
ha anlagts. Sedan Höffding övervunnit
sin ungdoms grubbel, var han länge
ointresserad för religionen, ända till dess han
stötte på Augustini ord: »Vad är det jag
älskar, då jag älskar Gud ?» Då fångades
han av problemet att söka utreda vad den
religiöse i. själva verket upplever i sin
religiösa uppfattning. Höffding sökte
material till besvarandet av den frågan
framför allt i religiösa personligheters
redogörelser för sina inre upplevelser, och han
hoppades att på det sättet kunna vinna en
kunskap om den kraft som håller
religionen vid liv. Men ett dylikt problem kan
lösas — om det nu är möjligt att lösa det —
endast genom en förutsättningslös
undersökning. Men en sådan finner man ej hos
Höffding.
Höffding indelar den
religionsfilosofiska undersökningen i en
kunskapsteoretisk, en psykologisk och en etisk del. På
primitivare stadier tillfredsställer
religionen också människans kunskapstörst, den
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
