Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den nyaste byggnadskonsten. Av Ärland Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktningen slog igenom, och där särskilt dess mest
uppmärksammade avdelning, det lilla
idealsamhället Weissenhof Siedlung, en
samling av ett 30-tal byggnader ritade av 16
olika arkitekter, gav en åskådlig bild av
den nya rörelsens mål och medel.
Av sina anhängare betraktas icke
funktionalismen som någon »ny stil» i vanlig
mening; snarare som en arbetsmetod, ett
nytt sätt att gripa sig an med uppgifterna.
Det är ändamålsenligheten allting kommer
an på, byggnadsproblemen skola lösas med
utgångspunkt från de praktiska och
ekonomiska kraven med undanskjutande av de
estetiska, om detta ord tages i sin
gammalmodiga mening. Huset skall fylla sin
»funktion», som en maskin fyller sin, på
så sätt skall man komma fram till en ny
skönhet, den funktionella, som uppstår
när verkets yttre form blir ett klart
uttryck för dess ändamål och arbetssätt.
Vidare karakteriseras rörelsen av ett livligt
intresse för nya material och
konstruktioner, fabriksmässig tillverkning,
standardisering o. s. v., allt en följd av den
rådande bostadsnöden efter kriget, vilken
orsakat, att tillgodoseendet av de enklaste,
primära behoven numera blivit
arkitekturens huvuduppgift.
I själva detta program ligger ju
egentligen intet nytt. Arkitekterna ha i alla
tider försökt bygga billigt, när det varit
ont om pengar, och bjudit till att vara
rationella, och satsen att den enklaste
formen än den skönaste, eller att bara man
är riktigt praktisk skall man till sin
glädje finna att det också blir vackert,
är ju gammal och välkänd.
Och dock är det inte alldeles
oberättigat, när det talas om en »ny
byggnadskonst» eller om »revolution inom
arkitekturen». Men det är icke så mycket en ny
syn på saken, inte nya idéer det är fråga
om, utan om nya material, nya
konstruktioner och därav framtvingade nya
former. Det är inte från arkitekterna
revolutionen kommer utan från ingenjörerna.
Och det är en revolution som alltid
pågår. Byggnadskonsten tillgodogör sig
undan för undan teknikens framsteg, och
långt ifrån att vi för närvarande ha
kommit särskilt långt i detta avseende, kan
man väl snarare säga, att vi just nu ha litet
svårt att följa med i galoppen — men det
går ju också så fort. Den våldsamma
kraftansträngning vi för den skull måste
företaga kalla vi funktionalism.
Den moderna byggnadskonsten är,
liksom allt annat i våra dagar, internationell,
vilket redan en flyktig blick på
utställningen ådagalägger. Tyskar, fransmän,
amerikanare, ryssar, italienare m. fl. sitta
om varandra i broderlig sämja. Den tid
är förbi, då en stil var knuten till ett
visst land eller en viss provins.
Renässansen eller barocken t. ex. togo helt
olika former i olika länder, men en tysk och
en bolsjevikisk funktionalists alster
kunna knappast skiljas åt. Jag har velat
framhålla detta därför att anhängarna själva,
som sagt, förneka att funktionalismen är
någon »stil» — den eftersträvar bara
saklighet. Det är då så mycket mer
överraskande, att de gamla historiska stilarna,
vilka aldrig givit sig ut för att vara annat
än en löst påhängd dräkt, som kunde
användas att skyla vad som helst, skola
uppvisa större variationer allt efter olika
länders klimat, vanor och behov än denna
nya riktning, som enligt sitt program bara
tager hänsyn till praktiska krav.
Den i Frankrike verksamme
schweizaren Le Corbusier, vilken i egenskap av
arkitekt alltid uppträder tillsammans med en
medarbetare, Pierre Jeanneret, är den nya
rörelsens mest bekante målsman och
betecknas ofta, ehuru med orätt, som dess
andlige fader. De moderna strävandena
hade pågått länge i Tyskland och
Österrike, innan de nådde Frankrike, och att
Le Corbusier icke desto mindre blivit
namnet för dagen, beror dels på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
