Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Commedia dell’arte. Av Agnes Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne Beijer
teater och att den verklisra sceniska
ö i
konsten föds och lever på tiljan och
icke vid skrivbordet. Sedan denna i nästan
all teaterhistorisk litteratur av i dag
obligatoriska formalitet undanstökats, ha dessa
forskare och teoretiker på senare år för
övrigt både bragt i dagen ett rikhaltigt nytt
historiskt material och lyckats avvinna det
redan kända stoffet en mängd nva
synpunkter. Frågan 0111 commediafigurernas
historiska ursprung är visserligen ännu i
dag lika dunkel och intrigerande som den
alltid varit. Men vad commedia dell’arte i
realiteten varit’ under sin egentliga
glansperiod från 1500-talets slut till 1700-talets
mitt, därom ha arbeten som P. L.
Duchar-tre’s La Comédie Italienne (2 :me éd.
1926), Constant Mic’s Commedia dell’arte
1927; (egentligen en omarbetning av
samme författares under hans fullständiga
namn Miclachevsky 1914 och 1917
publicerade arbeten i samma ämne) m. fl. inte
minst tack vare sitt rikhaltiga och
högintressanta bildmaterial givit oss en
exaktare och fylligare kunskap.
Med försöken att sceniskt pånyttföda
den improviserade komedin har det
däremot inte slagit lika väl ut. På konstlad
väg och i ett slag frambesvärjes ingen
utdöd konstart ur graven. För ett tekniskt
kunnande och en stilsäkerhet som det en
gång tagit århundraden att bringa till sin
fulländning är en god vilja och en
bombastisk programförklaring ett klent
surrogat. Commedians verkliga arvtagare i våra
dagar äro film- och variétéhumorister
som Chaplin och Grock. Och att de icke
funnit sig själva i kraft av några teorier
eller historiska spekulationer, den saken
kan man vara så tämligen förvissad 0111.
Däremot spöka commedia
dell’arte-figurerna tämligen ofta i det litterära dramat.
Varje rest av den improvisation som
ursprungligen kännetecknade det gamla
maskspelet är naturligtvis här försvunnen.
De moderna arlekinaderna äro preciösa
pasticher och ingenting annat. Vad som
bragt dem på modet igen är besynnerligt
nog snarast ett slags trött pessimism i
uppfattningen av människorna och deras
göranden och låtanden, en fatalistisk
antiin-dividualism, som finner det pikant eller
djupsinningt att reducera oss till viljelösa
dockor i livets gyckelspel. Arlekin och
Co-lumbina äro inga människor i den mening"
vi tro oss vara, de äro typer och
symboler, som skratta och gråta, älska och hata
som vi, marionetter som attrahera och
repellera varandra, drivna av ett blint öde.
I det oändliga är temat varierat i modern
poesi, det klingar bra till alla instrument
och söver in oss i en behaglig känsla av
vår egen oansvariga hjälplöshet gentemot
de dolda makterna inom och utom oss. Den
filosofi som den stackars Arlekin här
tvungits att göra sig till tolk för må
emellertid lämnas ur räkningen. Den får
gälla för vad den kan. Billig är den i
varje fall, den kan köpas färdig i närmaste
butik även av den i anden utfattige.
Hur har det kommit till att just de
levnadslustiga och skrupelfria commedia
dell’-arte-figurerna blivit symboler för denna
trista och sentimentala pessimism?
Förklaringen är närmast den att den
enda form i vilken de presenterat sig för
sena tiders barn har varit som
maskerad-och balettfigurer. I pantomimen och
utstyrsel feeriet ha de räddat sig över ända
till vår tid med bibehållen popularitet.
Vilken köpenhamnsfarare har inte någon
gång stannat framför den lilla
friluftsteatern strax till vänster 0111 ingången till
Tivoli och smått rörd glatt sig åt deras
naivt graciösa och tokroliga piruetter och
krumsprång ?
Men av den ursprungliga Arlekin och
den ursprungliga Colunibina återstår här
föga mer än kostymen och gesten. De ha
blivit brokigt färgade glasbitar i ett
kalei-doskop. Och på det viset har det
efterhand fallit sig så att deras namn blivit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
