Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Commedia dell’arte. Av Agnes Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne Beijer
Signor Le an dr o. en av Ge lo
sitr tipp en s Amor os i, kurtiserar
dess berömda »serva» (piga)
Francis quin a.
Fos s ar ds album-
römd sonett tjugu år tidigare. Gycklare
av den typen, habila nog och
sannerligen inte sämre än många med stora namn
i våra dagar, finna vi framställda i en
annan serie gravyrer i Fossard-volymen,
likaledes unika (sid. 73). I Gelosis trupp
var sammansatt av högtstående
konstnärer, fullt medvetna om sitt värde
och fullärda i sitt yrke. Och få vi tro
våra gravyrer voro de mer än så. De.
d. v. s. de tre eller fyra av dem som
dominera på scenen, voro verkliga genier
i sin art. Samtliga skriftliga vittnesbörd
om dem tala för övrigt samma språk.
Dessa män ha icke mekaniskt
reproducerat karaktärstyper och rörelseschemata som
andra fixerat före dem, de ha skapat dem
själva som det självklara och adekvata
uttrycket för vad deras egen fantasi
ingivit dem.
Så starkt var det intryck dessa
skådespelare och några av deras samtida
gjorde på sin publik och på sina efterföljare
inom yrket att commedia dell’arte-artister
i flera hundra år skulle komma att röra
sig inom de banor de utstakat. Men
ingalunda slaviskt och med undertryckande
av den egna originaliteten och
nvskap-ningsförmågan —• där någon sådan
fanns.
Några ur överflödet valda
framställningar av Arlekintypen må illustrera hur
radikalt en »stående typ» kunde skifta art
och väsen under intryck av olika
personlighet och olika tidsatmosfär.
Arlekin var från början icke en
gemensam benämning på en bestämd tvp inom
commedian, utan endast ett av de många
namn som clownen par préférence i mask
-spelet bar. Callots etsnål har förevigat
ett helt galleri av dem i Balli di
Sfez-zania, och de äldsta scenarierna känna
likaledes massor av andra
upptågsma-kare i samma ställning inom skrået som
Arlekin: Truffaldino, Mezzetino,
Co-viello. Pulcinella o. s. v. i oändlighet. De
båda sistnämnda voro vanligen
napolita-nare och talade sin hemstads dialekt,
enligt samma inom commedian gällande
regel som bjöd doktorn att tala bolonesiska
och il Magnifico att tala venetianskt
köpmansspråk. Det vanliga var eljest att
drängarna kommo från staden Bergamo i
norra Lombardiet och talte bergamaskiska. Så
gjorde redan den äldsta av dem som bli •
vit berömd i litteraturen, Ganassa. Själva
namnet Arlekin har man bl. a. velat härleda
från den germanska folktrons
Elfenkö-nig, den franska medeltidsdiktens Elleki 1.
Emellertid finns såvitt jag vet intet
tidigare säkert belägg på namnet än just ’re
Fossardska gravyrerna. Under den
närmast följande tiden och fram till
1600-ta-lets slut är namnet Arlekin (Arlechino,
Harlequin) dessutom alls icke vanligare än
något av de andra inom rollfacket brukliga.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
